torsdag 27 december 2007

2006 (!) års bästa skivor enligt Erik A Persson

När jag sitter här i Ö-vik och försöker göra en topplista av mina 25 st 2007-skivor så inser jag att jag aldrig skrev klart listan över 2006 års bästa skivor. Jag hittade min gamla bloggtext och såg att jag skrivit klart till ungefär 75 %. Så jag skrev helt enkelt klart det som fattades. Jag fick också lov att byta plats på några skivor men i det stora hela så känner jag likadant nu som jag gjorde i januari i år när jag påbörjade denna lista.

Jag har haft svår ångest (nästan) att komma fram till denna lista. Först höll jag på med en tio-i-topp-lista men det höll på att ta döden på mig eftersom det helt enkelt inte gick. Jag ville ju nämna för många skivor. Det är för många skivor som har påverkat mig 2006 som jag kände att jag bara måsta nämna. Därför kom jag fram till denna lösning: jag nämner de (enligt mig) 15 bästa skivorna 2006 + fem ”bubblare” som inte riktigt kom ända fram.

Ha en trevlig läsning era sons of bitches.


# 15. Tool – 10.000 Days

Tool har ett mycket karaktäristiskt sound och det är inget snack om att man känner igen bandet från första tonen. Jag har haft lite svårt för Tool på grund av fansen som älskar bandet över allt annat och höjer allt de gör till skyarna. Det gör inte jag, men jag är grymt fascinerad av bandet och hur svårt det är att komma in i deras skivor. Och det ser jag inte som en nackdel. Bra skivor ska vara svårare att komma in i. Öppningslåten Vicarious är bäst och sätter ribban högt. Sen tycker jag att den blir sämre på slutet och håller inte riktigt hela skivan igenom. Eller är det helt enkelt att det blir för svårt att koncentrera sig. Lateralus håller jag högre men det har nog att göra med att det var min första riktiga seriösa bekantskap med Tool också. Men 10.000 days är helt klart värd att köpa men då ska man kunna offra x antal timmar för att ta sig in i deras musik.

# 14. Intronaut – Void

Ah, ett band som ploppar ut och är förvånansvärt bra. Void går lättast att beskriva som en tuff blandning mellan Neurosis och Mastodon och det kan inte vara dåligt. Skivan är en resa mellan lugnt och hårt. Drömskt och rakt på, på samma gång.

# 13. Isis - In The Absence Of Truth

Förra skivan Panopticon gav mig extremt mycket. Jag vet inte hur många gånger jag har svävat iväg och drömt mig bort med den plattan. En av 2000-talets mest förtrollande plattor. Så mina förväntningar på In The Absence Of Truth var gigantiska. Den här skivan är dock tyvärr inte lika bra. Det var dock nästan lite väntat. Låtarna är inte lika varierande och dynamiska som Panopticon. Istället är de lite mer rakt på. De har dock blivit hårdare och vissa partier när de lägger på tusen tunga gitarrer så känns det som att bli överkörd. Eller nåt. Många ser sångaren som nackdelen med ISIS pga av att han har en rätt skör stämma egentligen. Jag ser honom dock som charmen med ISIS. Och han skönsjunger faktiskt på några låtar. Och när han growlar på de tyngsta partierna - ja, då är det sanslöst tungt. Men det är ingen skiva man ska lyssna på på ett normalt sätt egentligen. Den är istället som bäst att slumra till. Bakissöndagsmusik när det är som bäst.

# 12. The Haunted – The Dead Eye

Förra plattan rEVOLVEr är enligt mig det bästa The Haunted har släppt, den skivan var så fullkomligt makalöst hård och perfekt att jag tror att de kände det som nödvändigt att göra något annorlunda inför The Dead Eye. För den här skivan är mycket annorlunda jämfört med vad de har gjort förut. Tidigare skivor har varit pang-på-thrash medan the dead eye är betydligt mer dynamisk och experimentell. Och jag gillar det. Dolving märks självklart mest. Han har en av metalvärldens coolaste röster och han tar i och varierar sig mycket med olika röstlägen och dyligt. Låtarna har bra variation men de riktigt hårda bitarna når inte ändå upp som tidigare skivors toppar. Och det är väl det som är det negativa då. I övrigt är det en svinbra platta och tufft av The Haunted att de vågar göra en sådan platta, sådant välkomnar jag. Dessutom har de som vanligt ett skitsnyggt skivomslag. 2006 års snyggaste?

# 11. In Flames - Come Clarity

Gitarrerna har fått en betydligt mer framträdande roll och det är riffen som talar. Dock har de behållit en del av de elektroniska inslagen och det är bra, jag gillar, till skillnad från många andra, de två tidigare skivorna som fan. Fridén sjunger bättre än någonsin och det märks att In Flames överhuvudtaget har ett grymt självförtroende. Visst är skivan kommersiell, de har ju t o m skrivit riktig powerballad, men det är ändå hårt och som sagt mer riffbetonat än på länge. In Flames bästa platta enligt mig.

# 10. Audioslave – Revelations
Audioslave har egentligen två problem som jag ser det. Först och främst kommer de alltid att jämföras med vad medlemmarna har gjort förut. Och de kan aldrig någonsin göra något lika inflytelserikt och bra som musiken som skrevs under åren i Rage Against The Machine eller Soundgarden. Dock så spöar de skiten ur en massa yngre rockband som finns på marknaden. Det andra problemet som jag ser det är att Audioslaves skivor inte håller som helhet. Det finns alltid några låtar som inte riktigt håller måttet, där de kanske har lekt lite för mycket (lite som Kastrullica gjorde under Load-eran). Det finns ett par bottennapp på Revelations också. Exempelvis Broken City. Det var svagheterna. Styrkan i Revelations är dock många. Audioslave har aldrig känts mer som ett band än nu. På Audioslaves första platta kändes det precis som att det var en blandning mellan RATM och Soundgarden. Nu känns det som att alla har hittat sin plats och vågat variera sig lite mer. Det finns några helt fantastiska låtar på denna skiva som man helt enkelt inte kan värja sig ifrån. Och hur mycket jag än försöker så lyckas Chris Cornell ALLTID förtrolla mig med hans gudomliga sångröst. Bäst är de tre avslutande spåren där avslutande Moth är helt fantastisk.

# 9. Iron Maiden - A Matter Of Life And Death

Iron Maiden. Iron Gayden. Så har jag ofta sett på detta fenomenala band. När jag var ung och lyssnade på Metallica och vissa käftade emot och sa att Maiden var bättre så tyckte jag att de var dumma i huvudet (det tycker jag fortfarande). Iron Maiden hade en fjollig maskot och var så gubbiga och spelade på Söndagsöppet och var helt enkelt löjligare än hårda tuffa Hetfield och co. Det är egentligen först på 2000-talet som jag har gått tillbaka i deras skivkatalog och börjat lyssna mycket på tidiga Maiden och helt enkelt insett att Iron Maiden är och förblir ett av världens största hårdrocksband. Kriz var väl en av snubbarna som fick mig att inse detta också på allvar OCH ”comebackplattan” Brave New World. Den är hur bra som helst. Men den förra plattan Dance Of Death blev jag besviken av. Den var tråkig och betydligt mer intetsägande än Brave New World. Så jag hade inte så stora förväntningar på A Matter of Life And Death. Men ack så fel man kan ha! Senaste Maiden-skivan är en av 2006 års bästa skivor. Skivan består i stor del av långa episka låtar (det som jag gillade mest med Brave New World) och texterna är mörka och det är krig och fanskap. Låten For The Greater Good Of God får mig att rysa varje gång. Iron Maiden är kungar.

# 8. Danko Jones - Sleep Is The Enemy

Jag gillar alltid förändringar hos band, små som stora. Och Danko Jones har försökt att ändra sig lite för varje ny skiva de släpper. I grund och botten så kör de samma enkla rock and roll men deras skivor blir mer och mer förfinade och producerade och Sleep is The Enemy är det mest radiovänligaste de har gjort. Tyvärr måste jag säga för jag gillar tidiga Danko mest. Men det är inget snack om att detta är en jävligt bra platta ändå där Invincible är höjdpunkten. Tyvärr så är några låtar lite fööör radiovänliga. Det är nackdelen. Och att skivomslaget är alldeles för vitt och gay. I övrigt är Danko Jones kåtast som vanligt i rockvärlden.

# 7. Slayer - Christ Illusion

Lombardo är gud och tillbaka. Och hela skivan utstrålar extrem självsäkerhet – ”vi är Slayer och vi började med det här när NI hade blöjor eller inte ens fanns!”. Men skivan är på något konstigt sätt för bra. För klassiskt. De har gått tillbaka så mycket de kan till 80-talet och det låter som Slayer och det låter som man hoppades att det skulle göra men det är också det som blir lite av nackdelen. Efter att ha tokdiggat den i några veckors tid så lessnade jag ganska snabbt på den. Men det är inget snack om att Christ Illusion är det bästa Slayer har släppt sen Seasons in the Abyss. Och Lombardo är gud.

# 6. Satyricon - Now, Diabolical

Sjukt svängigt och storslaget. Rock. Grymma riff. Malande långa låtar. Framförallt blev jag impad av hur rockigt det låter. Blacknroll har folk skrivit om den här skivan, dvs som en blandning mellan rock och black metal. Och jag kan bara hålla med. Sen ska det medges att Satyricons konserter på Close-Up Festivalen och Umeå Open har bidraget till att jag verkligen gillar den här plattan så mycket. Soundet på skivan är väldigt avskalat och rent och detta gör också att skivan skiljer sig från många andra. Hitarna är många men det är den avslutande lång malande och cp-tunga To The Mountains som jag ändå gillar mest. Smack.

# 5. Death Breath - Stinking Up The Night

Nicke jävla Andersson är äntligen tillbaka där han hör hemma! The Hellasnoppers i all ära men det är med death’n’rollen han är som bäst. Jag får en kick av att lyssna på den här skivan eftersom det verkligen låter som old school-Entombed, dvs Deathnroll när det är som bäst. Det är skitigt och svängigt och headbangarvänligt och allt görs med glimten i ögat. Och man bara njuter. Och det känns som att Nicke känner så också, jag får känslan av att de har spelat in skivan med ett konstant leende på läpparna. Stinking Up The Night är bra, jävligt bra. Och jävligt mycket nostalgi.

# 4. Celtic Frost – Monotheist

Inflytelserika så inihelsicke på 80-talet men aldrig något band som jag egentligen tagit mig tid att lyssna på. Men CUM och resten av hårdrockstidningarna har ju höjt den till skyarna och dessutom har Peter Tägtgren producerat så det var omöjligt att på något sätt undgå denna platta. Med facit i hand är det inget jag ångrar heller för den här plattan är hur jävla bra som helst. Framförallt skulle man kunna sammanfatta den med ordet Ondska. Det var längesen jag hörde något som verkligen var så imponerande mörkt och fyllt av ondska. Gitarrerna låter förvridna och sjuka på ett djävulskt coolt sätt och sammantaget låter det som om man tagit och blandat Black Sabbath och satan själv. Typ. Inledande Progeny, Domain Of Decay och Synagoga Satanae är några av de många höjdpunkterna. Ondska, mörker, tyngd och djävulskt bra.

# 3. Khoma - The Second Wave

Egentligen var The Second Wave något av en besvikelse för mig. Khomas första skiva, Tsunami, var, och är fortfarande, något av det vackraste jag någonsin har hört och musiken nådde rakt in i min själ. Jag fick bokstavligt talat tårar i ögonen Och nu när andraplattan skulle släppas inför hela världen kan jag inte annat än konstatera att mina förväntningar var gigantiska. Besvikelsen ligger först och främst i att de har valt att spela in några av låtarna från deras första skiva igen. Grejen är att de bästa låtarna på The Second Wave består av just dessa nyinspelningar; Stop Making Speeches, Like Coming Home och One Of Us Must Hang. Sen kunde ju givetvis inte denna ”uppföljare” ge mig samma positiva chock som deras tidigare eftersom man på något sätt visste vad man skulle få. Men där ska jag sluta gnälla för det är inget snack om att The Second Wave är klart uppe i toppen av 2006 års bästa skivor. De nya låtarna håller faktiskt också måttet och låtmaterialet är jämnt skivan igenom. Framförallt är det dynamiken mellan det lugna och det tunga som är så perfekt och så snyggt och med Jämtes röst över allt detta så kan man inte stå emot, det blir för mäktigt. Soundet är betydligt mer förfinat än den förra plattan också. Snuskigt nära perfektionism.

# 2. Cult of luna – Somewhere Along The Highway

Denna skiva är utan att tveka den skiva som berörde mig mest av alla 2006. Jag har lyssnat på den konstant när jag har varit ute och gått, åkt buss och lagt mig för att sova. Jag hade mina perioder i inledande 2006 då jag var betydligt mer deppig än glad och då har den här skivan fungerat som en samtalspartner för mig - musiken är den bästa terapin såklart. Jag trodde aldrig att Somewhere Along The Highway kunde komma upp i samma kvalitet som förra plattan Salvation. Salvation var en temaplatta som kändes så genomtänkt och genomarbetad att jag trodde toppen var nådd hos Cult Of Luna. Och när jag fick höra låten Back To Chapel Town från nya skivan så kändes det som att jag skulle ha rätt. Denna låt är inte dålig på något sätt men påminner mycket om mycket annat de har skrivit förut. Men resten av skivan är helt underbar. Deras sound är mer ”levande” och direkt än tidigare på något sätt. Och det svänger hela tiden från det lugna vackra till det tunga mörka. Lyssna bara på Finland eller Dim. Eller 2006 års bästa låt: Dark City Dead Man. Musik blir inte mäktigare än så.

# 1. Mastodon – Blood Mountain

Jag känner mig faktiskt lite tråkig att jag också (precis som Kriz och Nordin) har valt denna platta som 2006 års bästa platta. Men vad ska man göra? Blood Mountain VAR bäst 2006. Det var längesen jag fick en sådan kick av att lyssna på en ny platta för första gången. Jag och Kriz satt i varsitt rum och skickade sms till varandra i total pepp. Blood Mountain är en underbar musikalisk resa från inledande The Wolf is Loose till avslutande Pendulous Skin. Enough!


2006 års bästa skivor enligt Erik Persson:

1. Mastodon – Blood Mountain
2. Cult Of Luna – Somewhere Along The Highway
3. Khoma - The Second Wave
4. Celtic Frost – Monotheist
5. Death Breath - Stinking Up The Night
6. Satyricon - Now, Diabolical
7. Slayer - Christ Illusion
8. Danko Jones - Sleep Is The Enemy
9. Iron Maiden - A Matter Of Life And Death
10. Audioslave – Revelations
11. In Flames - Come Clarity
12. The Haunted – The Dead Eye
13. Isis - In The Absence Of Truth
14. Intronaut – Void
15. Tool – 10.000 Days





Fem Bubblare:
Skivor som var bra och på gränsen till att hamna på topp 15.

Lamb of god – Sacrament
The Mars Volta – Amputechture
Deftones - Saturday Night Wrist
Vader – Impressions In Blood
Katatonia – The Great Cold Distance

tisdag 18 december 2007

Dziendobry & Volgende halte: Nederland

Detta är rubrikerna på Metclubs två senaste nyheter. Que? Men tittar man lite noggrannare på det hela förstår man snart att det är polska respektive nederländska, och efter några sekunder ser jag att Metallica kommer till dessa länder och lirar i slutet av maj. 2008 års Metallicaresa börjar alltså att växa fram. Blir det dags att besöka Metallica i Polen 2008 kanske? :)

May 28 - Chorzow, Poland @ Slaski Stadium
May 30 - Landgraaf, The Netherlands @ Pinkpop
Jun. 07 - Nürburgring, GER @ Rock am Ring
Jun. 08 - Nürnberg, GER @ Rock im Park

Kul som fan att läsa reaktionerna på Metforumet, speciellt från amerikanerna. De blir helt galna över att Metallica inte väljer att spela i staterna. Fast sydamerikanerna är ännu galnare; Metallica har inte lirat där sen 99 och när de skulle ha spelat där 2003 så ställde de in. Kung. Pung.

Något annat jävligt viktigt är att MAMMAS NYA KILLE är tillbaka nästa år. 9 januari 2008 smäller det och det kommer att sändas under hela året. Ni som inte har nån koll på vad det är för något får googla på det!

En vecka kvar till jullov nu. Eller ännu mindre egentligen. Skönt som fan. Vi har tänt ljus på jobbet här idag och lyssnar på julmusik. Allt för att försöka få lite julstämning. Jag längtar som fan att få komma hem och käka morsans mat och inte göra ett smack på ett par dagar. Jä. och sen kommer nyår och då blir jag ju påmind om att det måste styras upp. FÖR HELVETE liksom.

fredag 23 november 2007

A rock and roll moment...

Det finns gudar och så finns det Dave Wyndorf! Och så finns det drömmar. Jag vet inte vad ni drömmer om. Mycket pengar kanske? En häftig bil? Paris Hilton? Din mamma?

Detta är min ultimata dröm. Den ultimata rockdrömmen - Stå på scen och svinga en brinnande gitarr på detta sätt. Det här är fan bland det snyggaste jag sett! Haha!

Dave Wyndorf, lägg ner din Örebro-flickvän, lägg ner ditt "less på att spela live"-snack. DRA UT PÅ TURNÉ!

torsdag 22 november 2007

Strage räddar dagen!


Jag gillar inte Fredrik Strage egentligen. Han är oftast lite för pretto och hans recension av årets spelning (Neurosis) var tråkig. Men ibland är han duktig. Han har skrivit en lista på ” De 100 största rockögonblicken på Youtube”. Hur klockrent som helst. Han har hittills listat från 100 till 78. Många klassiker men många klipp jag inte sett heller.

Watch it!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2964&a=685865

måndag 19 november 2007

Erik har köpt Super Mario Galaxy!


Jag och Linn var på Ersboda för att söndagsshoppa och besökte Boom, Barnens hus, Rusta, Mio och OnOff. Väl på OnOff var det kört och nya Super Mario Galaxy inhandlades. Ett nytt Mario-spel för helvete! Liksom.

Första 20 minuterna var väl sådär. Det känns lite löjligt och starten är ganska seg. Och det känns ganska förvirrande att springa upp och ner och på sidan. Man har en tendens att vicka på skallen om man säger så. Men sen efter att man klarat de första banorna så händer det grejor. Man fattar hur det är uppbyggt och börjar hänga med. Bandesignen är verkligen helt insane och det händer nåt nytt och unikt hela tiden. Och det är sjukt kul. Jag och Linn spelade varannan "galax" och satt resten av dagen/kvällen.

Införskaffa Super Mario Galaxy!
har du ingen Wii?
Införskaffa en Wii + Super Mario Galaxy!

fredag 9 november 2007

Erik Freeman



Mitt kära Command & Conquer 3 (som fortfarande är sjukt kul, jag vill möte er Online så jag slipper de tyska snorungarna!) har fått stenhård konkurrens av ett visst FPS-spel, nämligen Half-Life! Jag har bara tidigare spelat ettan lite för en herrans massa år sedan så jag kände att det var dags att verkligen sätta sig in i Half-Life-universumet. Jag läser konstant speltidningar som GameReactor, Level, Gamespot.com, Super PLAY m fl och all denna pepp i form av recensioner och artiklar om Half-life-spelen och framförallt Half-life 2: Episode 2 har fått mig på fall. Jag har därför bestämt mig för att lira igenom hela skiten! Och är på god väg. Sömn har kommit lite i andra hand.

Jag är helt såld på Half-Life. Jag skippade att lira igenom det första spelet, jag lirade det lite granna för en massa år sedan som sagt så jag har istället ”pluggat” igenom det genom speedruns och texter. Istället kör jag Half-Life 2 med dess efterföljande episoder 1 & 2. Och jag har totalt gått in i spelet. Totalt insöad. Jag har en Half-life-wallpaper som skrivbordsinlägg både här på jobbet och hemma! Jag ÄR fysikforskaren Gordon Freeman som var med då ett forskningsprojekt gick åt helvete och utomjordingar invaderade. Nu 20 år senare kontrollerar den utomjordiska makten The Combine jorden och jag befinner mig i en av de få städerna som finns kvar, den östeuropiska staden City 17 där deras högkvarter finns. Jag spelar en av huvudrollerna som en av de betydande rollerna i motståndsrörelsen.. och jag har coola militärbrillor. Satan vilket coolt spel det är. Grymt välgjort med detaljer, grymma karaktärer, grymt tempo och grym handling. GRYMT! Vilka andra av er speldjävlar har lirat igenom Half-life-liren? Shake? Svenke? Jaja.

Ikväll är det fest. Vi på jobbet och några numera f d anställda tänkte supa hemma hos farsan Mange och lyssna på Spinal Tap. Det ser jag fram emot.

Trevlig helg! Sup och svälj!


torsdag 1 november 2007

Old!

Old är inte bara namnet på en av världens bästa Machine Head-låtar, det är också den engelska översättningen på ordet 'gammal'. Och gammal börjar jag bli. Fast allt är ju relativt, jag är ju inte jättegammal. Många är äldre än mig och jag har egentligen ingen ångest (inte just nu iaf) över att jag är fyllda 26. Jag känner mig också ganska ung och barnslig i sinnet. Speciellt när folk runt omkring mig köper hus och pippar till sig en unge medan jag fortfarande gråter av Hetfields sångröst. Jä.

Men jag börjar dock bli gråhårig. Jag var och klippte mig idag på lunchen och hittade ovanligt många fler gråhår än jag brukar hitta. Fascinating shit måste jag säga. På ett ställe på mitt hår har jag en bunt hårstån som är kritvita, de har jag haft så länge jag kan minnas och enligt expertis har jag slagit mig där så att allt pigment har försvunnit från dessa hårstrån. De är dock jävligt långa numera och jag har en hårslinga som är helt vit därunder nånstans. Coolt och stört som fan. Men att börja bli gråhårig är mindre coolt kanske. Eller så är det helt enkelt väldigt manligt. Jag verkar inte bli tunnhårig iaf. Inte just nu åtminstone. Så då är det bättre att bli gråhårig.

onsdag 31 oktober 2007

MACHINE HEAD!

Jag höll på att glömma, så jag skriver ett nytt inlägg. För det här är alldeles för viktigt för att inte nämnas i ett eget fint blogginlägg:

Jag har nu köpt en Black Crusade-biljett. 11 december så kommer det att spåra ur.

MACHINE HEAD, TRIVIUM, DRAGONFORCE, ARCH ENEMY OCH SHADOWS FALL.

smack.

Jag har biljett. Jonas Nordin har biljett. Suckü har biljett.

Kriz har ingen biljett, men han leker vuxenliv som låtsas-lärare och ska arrangera Luciatåg eller liknande så han slipper faktiskt.

Lillerik mumlar något, ingen godtagbar ursäkt än så länge har jag hört om varför han inte ska dra och se sitt absoluta favoritband live när de turnerar med sin bästa skiva de någonsin släppts. Men han är nog på gång.

Färne? Han hänger nog på.
Shake? Ska jag ge en bitchslap och dra upp honom ur Svenssonträsket. Det är dags att börja mosha!
Jag kommer att ringa er båda.


Svenkes inställning vet jag, för många band. Jag ska ta ett snack till.

Ang. Fredde, jag kan inte tänkte mig något annat än att vi springer och jagar varandras rumpor runt runt runt runt runt i en circle pit, styrd av herr Flynn.

Machine head.

Magnet & pepp'n

Har man varit borta från bloggen en längre tid så brukar man alltid börja med att beklaga sig och be om ursäkt. Det är standard. Du är standard. Jag har varit lite less och inte så jättepeppad, jag har varit bögen som vi säger. Det är dock en ursäkt som alla ni andra kör med konstant så ni måste verkligen vara totalt nere i skiten konstant. Därför tycker jag att ni alla bör sätta igång att knapra Prozac.

Vad fick mig att skriva nu då plötsligt. Monster Magnet. Nya skivan släpps om nån dag. Jag får den hemskickad En ny skiva med magnet är för heligt för att man ska lyssna i förväg. Nä, istället väntar man tills det släpps officiellt och först då får man lyssna. Skivan blir bättre då. Jag är för trött för att orka beskriva detta mer ingående, jag har också säkert gjort det tusen ggr förut. Nån gång förut iaf, så jag gör det inte nu. Ni som känner mig vet hur jag menar. Jaja. Svenke och Fredde har redan lyssnat på skivan för typ två månader sen och mumlat fram kommentarer som ”äh, inte alls som Powertrip” och bla bla bla. Fuck you! Monster Magnet för mig är religion. CP-religion. Jag har haft en ovanlig Monster Magnet-pepp senaste veckorna också och varit totalt insnöad på Magnets två första skivor. Riktiga knarkskivor. Hur bra som helst. Det bästa hittils i år. Nästan…

Magnet släppte låtarna på sin myspace-sida förra veckan och då är det tillåtet att lyssna. Men man ska inte lyssna för mycket ändå. Bara lite är tillåtet. Eller så gör man en Nordin och blir förbannad om man skickar länken på hans msn och vägrar klicka och lyssna. Men han är ovanligt hård också. Jag valde att lyssna på låtarna ”4 way diablo” och ”wall of fire” tidigare för nån dag sen. Kanske var i det i fredags.. kommer inte ihåg. Jag lyssnade på de låtarna och blev helt tagen. Hur bra som helst och jag ville bara gå hem från jobbet och plugga in guran och skriva 666 äckligt coola rockriff. Jag blev vad jag skulle vilja beskriva som rocklycklig. Fast jag orkar inte definiera det.

Nu ikväll smackade jag in myspace.com/monstermääägnet igen och valde lite på måfå att lyssna på ”Freeze and Pixelate”, ett instrumentalt stycke som fick mig att tokle och som påminner som fan om old school-magnet. KUNG! Sen, utifrån CUM-recensionen, så lyssnade jag på ”Little Bag of Gloom” och jag blev tagen. Bland det vackraste Wyndorf har framkallat. Jag älskar Dave Wyndorf, jag ska skicka blommor till hans Örebroiska flickvän och berätta. Och du Nils Daniel Shake Nilsson – du vet vad DU ska göra! Sätt igång och var en detektiv.


Enough med Magnet nu, jag hade bara tänkt skriva cirka fem meningar i detta inlägg.

Hugo var på besök idag. Han, jag och Kriz hann med att snacka giftermål, flickvänner, pension och jobb innan han tog bilen söderut igen. Det var trevligt men oj vilka vuxna samtalsämnen!


Jag spelar mest C&C nuförtiden. ONLINE. Och det är hur kul som helst och speldjävulen har tagit mig till 100 % just nu. Det har gått så långt att jag kan skriva på vilket Erik-du-är-en-patetisk-spelnörd-kontrakt närsomhelst. Jag är orolig att Linn ska se igenom den coola rockattityden och inse att jag är i grund och botten en total spelnörd. Men det har hon nog redan insett.

Haha, jag och Nordin har roat oss med att jävlas med Kickelåffen lite nyss på msn. Men han får skylla sig själv. Anledningen till mobbningen är att han inte förrän nu (flera dagar sent!) upptäcker att Metallica har lirat två akustiska gig i helgen och börjar peppa youtube-klipp. Youtube-klippen smackade jag som en dåre redan i måndags och man kan kalla att kriz är minst sagt efter. Så vi jävlades lite innan vi skickade livemetallica.com-låtarna över msn. Samtidigt hade jag lite dåligt samvete att jag inte diskuterat låtarna med honom. Men han har ju varit i Sundsvall och mitt i all jävulsk Metallica-pepp så glömdes han helt enkelt bort. Jag tycker också synd om honom, den stackars saten. Men han kommer att dö av pepp ikväll. Det gjorde jag tidigare i veckan. Nordin hann skriva ett inlägg före och hans inlägg beskriver mycket hur jag kände också när jag lyssnade igenom låtarna. Tilläggas kan att jag fick en tår i ögat när jag lyssnade på All Within my Hands. Sista sekunderna där.. underbart.

Metallica lever, Monster Magnet lever, Dirty Mischief lever, jag lever, din mamma lever, jag käkar lever.


För övrigt tycker jag att vi ska döpa om den här bloggen till typ Peppen eller liknande. För det är i princip bara då vi skriver; då vi ska peppa nåt. Pepp.

tisdag 2 oktober 2007

...fortsättning på "Kanon"-historien!

Ni som läste mitt senaste inlägg vet ju historien; jag och lilläschk har slagit vad med hundra spänn om vad Glenn Hysén ska ha sagt när Sverige åkte ur VM i Italien 1990. Jag var övertygad om att det han säger "Det här var ju kuken, nu får man bli kanon på midsommar" och Lillen har trott att han sagt "... kanon på fredag".

Jag har mailat med Kanal5 som skickat vidare till Filip&Fredrik-Fredrik och här är hans svar, skickat måndag 1 oktober kl. 19.10:


Dear! Vi är fan hundra på att det är midsommar. Detta från en expressenjournalist som var med. så lita på oss. Och grattis till hunkan!
& tack för de snälla orden. Mycket trevligt.
/fredo

HA! Jag förtjänar härmed en hundring från Lillerik. Det blir extra kul när man spanar in Lilleriks självsäkra kommentar från förra inlägget:

Pecke sa...
Ja jag vann vadet det är bara att erkänna loosers. Ingen ide att ni ältar detta mer utan bara tar skamen som en man och gå ner på knäna och be om förlåtelse för att ni slösat min dyrbara tid.

Loooooser var ordet!

fredag 28 september 2007

…Nu får man bli kanon!


Skit också. Jag blev helgneger! Dvs, jag förlorade sista avgörande Neger & President-omgången vid 15-fikat och därmed har jag stämpeln Neger hela helgen. Och det känns extra jävligt denna helg eftersom vi tänkte festa ikväll. Blää..

Men det kommer att bli sköj. Vi har försökt planera in en jobbfest sen april utan att lyckas. Det är alltid något annat som har kommit i vägen. Men ikväll smäller det och vi är alla peppade till max. Vi tänkte inleda med att köra El Duderino II. Detta koncept går ut på att vi ser The Big Lebowski och hänger med i The dudes tempo när han smuttar på White Russians. Denna gång blir det dock lite lugnare än senast eftersom vi då drack ur stora dryckesglas och då är det omöjligt att hinna med. Farligt också. Jä.

MODO HOCKEY! Japp, elitserien har börjat igen och då kan man slänga bort tre kvällar i veckan igen på adrenalinkickar. Finemang. Jag var så peppad på hockey att jag t o m såg den första elitseriematchen mellan HV71 och Frölunda i måndags. Trots att jag hatar båda lagen var det bra underhållning ändå. I tisdags var vi ner och såg MODOs premiärmatch mot Djurgården. MODO var allt annat än bra och lyckades vinna med en gnutta tur mot Djurgården med 5-4. Igår satt vi på O’learys och såg Mora-MODO. Mora vann med 4-3 och det var verkligen en dålig match från MODOs sida. Näe, bättring krävs verkligen om man ska lyckas ligga i topp i tabellen. Men veteranerna vaknar nog tillslut. Det enda positiva just nu är Warg-kedjan som sliter och kämpar så man blir hård och Victor ”The Freak” Hedman som kommer att bli hur bra som helst. Men det säger ju alla andra också så det var ju inte så kul för mig att säga det då också kanske. Hejdå. Imorgon möter MODO-Timrå hemma. Jag kommer inte att vara på plats, istället ska vi hänga i studion och lyssna när Petter gormar och lägger sång på det fina vi har spelat in tidigare. Men fuck it, det kommer fler matcher och jag tror att MODO kommer att få det makalöst svårt att vinna imorrn. Men man vet ju aldrig.

Just ja, Korn lirar i Sverige i februari. Jag borde verkligen ta chansen denna gång och dra och se dom. Pinsamt att jag aldrig gjort det, jag har alltid prioriterat en massa annat och tackat nej. Flera gånger om dessutom. Nä, nu jävlar är det dags. Det blir Korn i februrari. Och då ska jag mosha med Furious.

Igår när vi satt på O’learys så hamnade jag och Lillen (grattis igen din 25-åring!) i en diskussion angående vad Glenn Hysén ska ha sagt när Sverige åkte ur VM i Italien 1990. Jag var övertygad om att han ska ha sagt ”Det här var ju kuken, nu får man bli kanon på midsommar” medan Lillen var ”600%” säker på att Glenn Hysén ska ha sagt ”fredag” istället för ”midsommar”. Denna händelse har ju Filip och Fredrik listat på sitt 100-höjdare-progam och jag var också helt säker på min sak – att det är midsommar som gäller. Så vi slog vad, med en hundring! När jag kom hem så youtubade jag fram klippet och mycket riktigt – Glenn Hysén ska ha sagt ”kanon på midsommar” och detta redovisade jag för Lilläschk. Men denna herre sa ”fuck you” och hänvisade till google där han hade hittat sidor där det stod att Hysén ska ha sagt ”kanon på fredag”. För att gå till botten med detta (och möjligtvis vinna en hundring!) så har jag nu mailat Kanal5 för att få kontakt med Filip och/eller Fredrik. Kanal5 mailade tillbaka relativt fort med svaret:

”Hej
Tack för ditt mail och för visat intresse för Kanal 5!
Ditt mail har skickats vidare till Fredrik och Filip.

Spännande fortsättning följer alltså…


fredag 21 september 2007

måndag 17 september 2007

Reznor, North, White, Freese, Cortini no more!

Andra i min bekantskap har redan berört detta ämne men det är dags för mig att göra det också. Så här kommer det…

Trent har nu alltså själv sagt att NINs nuvarande uppsättning kommer att upplösas efter denna turnés sista spelning imorgon på Honolulu i Hawaii. Detta kommer egentligen inte som någon överraskning eftersom Trent har hållit på att konfigurera om sitt band konstant ända från början. Och om sanningen ska fram så har ju dagens uppsättning bara funnits sen 05. Men till skillnad från många andra som är sura så är jag positiv till detta. Om Trent har behovet av att testa på något nytt så må
ste han ju göra det. Han har lagt sina pengar och energi att göra en så grym liveshow som möjligt under två års tid men han är rädd för att stagnera och har idéer om en ny presentationsform. Det blir hursomhelst spännande att se vad detta kan innebära men jag tror dock att vi européer inte kommer att få möjlighet att spana in NIN på mycket länge. Så ni sopjävlar som inte tog chansen att se NIN live i sthlm i våras och nu i augusti – TA PLANET TILL HAWAII OCH SPANA IN NÄR NIN AVSLUTAR DENNA ERA MED ATT SLÅ SÖNDER VARENDA INSTRUMENT DE HAR! Typ. Jag känner att jag kan för en tid framåt lägga NIN åt sidan också och koncentrera mig på vad som komma skall med band som DOWN, Monster Magnet och Metallica. Så det känns bra på ett sätt. Jag har sett NIN sex ggr sen juni 05 så jag är verkligen nöjd och jävligt belåten.

Hör precis på radion att Fightclub-paret Pitt och Norton ska spela mot varandra i en film igen. Inspelningen börjar i november och handlar om två vänner vars vänskap ”testas ordentligt”. Coolt, låter ju som FC igen. Varken Pitt eller Norton har varit bättre än de var i just den filmen så det lovar ju lite gott… kanske.

Helgen gick fort som fan, men det var kul. Det jobbiga är att jag har blivit riktigt sjuk på kuppen. Vaknade upp utan röst, ont i halsen, svidande ögon och snorig som en snorunge. Skit. Men fuck it. Vi har nu lagt trummor och bas på samtliga 7 spår. Det är ju faktiskt bra gjort med tanke på allt strul som kom i vägen. Vi (jag, kizz och Jr) hade t o m tid över att göra en klassisk ö-viksfilmkväll med filmhyrning på Hemmakväll (fd videoteket) och massa chips. Vi såg klassikern Carlito’s way. Ingen av oss hade sett den tidigare men jäklar vilken grym film. Al Pacino är the shit och det är en skam att man inte sett filmen tidigare. Jä.









Nu ska jag fortsätta lägga mig framför tv:n och sura och snora lite.

fredag 14 september 2007

Jesus Christ!

Fredag! Fredag! Fredag! Känn peppen och sluta sura. Den här dagen kommer aldrig tillbaka någonsin i era liv. Tänk på det. Så sa en gammal fröken i lågstadiet när vi snorungar var otåliga och inte ville lyssna. Jag kommer ihåg att jag tänkte på det en stund och tyckte att det var en skrämmande tanke.

Jag roas för tillfället av Nima Daryamadjs (Close-Up Magazine, Aftonbladet) krönika i Aftonbladet. Jag skakar ofta på huvudet åt de extrema reaktionerna (bränna Reinfeldt-docka, dödshot, demonstrationer – skärp er!) från muslimvärlden angående Muhammed-karikatyrerna. Nä, den religion som kränks mest är Kristendomen. Och det är VI HÅRDROCKARE som ligger bakom detta haha. Nima är kung. Han är jämt klockren.

The pestilence is Jesus Christ
There never was a sacrifice

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/nimadaryamadj/article776023.ab



Hans liknelse om nyheten om ett (ett enda!) gig med ett återförenat Led Zeppelin är kung också. På tal om denna världsnyhet så är jag kluven. Visst de är ett av världens största och inflytelserika band genom tiderna (fast äh, jag håller Black Sabbath högre) men det tuffaste är ju att de verkligen lade ner när Bonham dog. När de nu återförenas (även om det bara är en spelning) så känns det som att det blir bara för mycket. Pengar lär ligga bakom det hela till stor del. Och de är ju gamla gubbar. Mjae, jag hade faktiskt hellre sett att de INTE skulle spela. Och låta magin och snacket från från 70-talet leva vidare. Men sådan är ju jag.

Nu, en downer. Vi skulle ju börja spela in nytt DM-material ikväll. Det blir dock inte av. Studiokillens katt är döende så han är förståeligt nog inte så peppad. Vi har otur! Men förhoppningsvis blir det av imorgon istället. Får se om vi sticker ikväll eller imorrn dock. Det får tiden utvisa.

Nu, en pepp. Jag tokbeställde skivor i förmiddags. Och jag får alltid en kick när jag gör det och mår så jävla bra. Jävlar, jag är äverpeppad på varenda skiva. De enda jag har lyssnat en del på är Korn, Brant Bjork och Eagles.. jag hörde dock en ny låt med High On Fire på P3 Rock igår och det var så feta gitarrer att jag trillade av stolen. Men som sagt, jag smackade följande från CDON (hamnade strax över tusenlappen):

Down - Over The Under (Digipak)
Korn - Untitled
Velvet Revolver - Libertad
Bjork Brant and The Bros - Somera Sol
Foo Fighters - Echoes, Silence, Patience & Grace
Eagles Of Death Metal - Death By Sexy
High On Fire - Death Is This Communion – Limited

Det regnar ute och är mörkt som satan själv. Jag kommer att bli blöt. Trevlig helg.

tisdag 11 september 2007

Dröm om Dime!


Jag sa hejdå till min nyvakna tjej imorse som fortfarande halvslumrade. Hon berättade då att hon precis hade drömt om Dimebag. Linn ägde ett hotell som rödskägget bodde på. Där uppträdde han med en låt som han hade skrivit och tillägnat Linn. Amazing!

Man vet att man har en suverän flickvän när hon drömmer om Dimebag!

RIP DIMEBAG!

måndag 10 september 2007

fredag 7 september 2007

Rocket From The Crypt!




Förra inlägget var ju så deppigt så jag fick lov att skriva ett nytt!

Ni som tankar den senast Britney Spears-singeln och tycker att den svänger – DRA ÅT HELVETE och TÄNK OM! - Världens svängigaste band är och förblir Rocket From the Crypt!

Det är möjligt (eller… garanterat) att någon av er har missat detta mästerliga rockband och därför bara MÅSTE jag göra lite reklam och frälsa er. Jag har nämligen fasansfull RFTC-pepp just nu.

Ett av världens tuffaste band som någonsin har funnits heter Rocket From the Crypt. Bandet kommer ifrån San Diego i Kalifornien och bildades 1990 av frontfiguren Speedo. Nu gick de ju skilda vägar 2005 och det är förjävligt men eftersom de fortfarande har gjort ett sådant massivt intryck på folk så anser jag att de fortfarande existerar i allra högsta grad. Precis som.. Led Zeppelin. Rocket har ett unikt sound med svängig punkrock med två snubbar på trumpet och saxofon. De flesta känner till gruppen pga deras dunderhit On a Rope som jag anser vara världens bästa rocklåt. Men RFTC har så många andra hits också. De skivor som jag framförallt rekommenderar är följande nedan. Köp dessa fyra skivor (eller ladda ner om du är gay) och jag lovar att Du kommer att få ett nytt favvoband!


Scream, Dracula, Scream!
RFTC
Group Sounds
Live From Camp X-Ray


Jag fick äran att se Rocket From the Crypt LIVE på Hultsfred 2001 och det är en av de bästa konserter jag har varit på. Med likadana skjortor och med framförallt Speedos konstanta leende och dansande med gitarren bjöd de på ett sanslöst sväng. Jag stod längst fram och log hela konserten jag med. Sen stod större delen av publiken kvar i 45 minuter och försökte få dem att köra ett extranummer. De försökte men scenansvarige stoppade dem Vi spöade honom efteråt.

Viktigt att tillägga när man pratar om Rocket From The Crypt är att bandet även har en speciell plats hos Fetfyllafolket. Framförallt tidiga fester från gymnasietiden där låtar som I know, When in Rome och nämnda On A rope är enorma klassiker.

Förutom att Rocket From The Crypt är världens coolaste bandnamn har/hade de också världens coolaste artistnamn. Spana in själva:

Speedo
ND
Petey X
Apollo 9
JC 2000
Atom
Ruby Mars

Och om detta inte detta vore nog. De har också världens coolaste bandlogga.



When in Rome…

Falling Unknown!


Jag tog bussen ner till stan imorse med Neurosis i hörlurarna på full volym. Låten Falling Unknown från skivan A Sun That Never Sets har aldrig varit bättre än den var imorse. Satan vad bra, jag njöt i stora drag. Neurosis musik är ofta ett perfekt soundtrack till sin vardag. När man sitter där på bussen och lyssnar på Scott Kelly och co så blir allting plötsligt så storslaget och spännande. T o m att åka buss. Testa själv.

Totalt kaosartad vecka i övrigt på det häftiga jobbet. Rock and roll är vår nya slogan inofficiellt. Fram till onsdagen hände det mer grejor än vad det gör på ett normalt företag under ett helt år. Och på kvällarna är jag mer slutkörd än nånsin och orkar inte göra ett skit. Jag behöver därmed lugn och ro. Jag har haft huvudvärk varje dag senaste veckan. Så jag välkomnar verkligen helgen.

Jag och Linn drar hem till Ö-vik under helgen och hälsar på. Softar, käkar morsans mat och kanske drar en bio. Linn är peppad på att shoppa i Ö-vik också så jag kanske gör detsamma. Det finns faktiskt numera butiker i Foppaland som inte finns häruppe i Umeå. Amazing.

Det blev enligt den nya traditionen en bärs till lunchen idag. Det känns nästan lite busigt att dricka en öl mitt på dagen sådär. Men jäkligt trevligt. Invito har verkligen bra käk också, lyxigt serverat och uppdukat och hela köret. 79 spänn bara också. Inte så farligt alls med andra ord. Jag kan rekommendera stället till er Umebor. Men inte till Shake.

Näe. Jag måste verkligen börja ta itu med att söka annat jobb nu. Ska fixa med mitt CV och höra runt med folk jag känner. Det börjar fan bli dags.


I övrigt är ju Dirty Mischief peppen just nu. Vi börjar (om inget oförutsett inträffar) som sagt att lira in nya demon nästa helg. Det ska nog gå bra. Det tråkiga är att alla i bandet inte verkar lika mycket tända på inspelningen som jag. Det är tråkigt

söndag 2 september 2007

onsdag 29 augusti 2007

”Du kan behålla kvittot.”

Jag går på ICA Gourmet varje dag i stort sett. Och när man handlar så vill man ju sällan ha kvittot eller hur? Så då måste man säga ”du kan kasta kvittot” eller om kassapersonen frågar så säger man ”Nej, behåll det” osv.. Oftast säger man ”Du kan behålla kvittot” och efter att man säger det varje dag så börjar det tillslut kännas roligt och lite patetiskt. Jag brukar försöka variera det lite grann. På morgonen när jag är sur och har Neurosis i hörlurarna så brukar jag titta åt ett annat håll och visa med mitt kroppsspråk att jag inte vill ha nåt kvitto. Är jag på bra humör så kan man vara lite flörtig och säga ”du, det där kan du behålla vettja tihi” eller liknande men oftast blir det ”Du kan behålla kvittot”. Jag finner det hursomhelst lite komiskt.

Upp och ner är dagarna. Sista tiden har den varit gay och neråt. Jävla jobb. Blir tokig ibland när allt fungerar skit och så. Och jag har huvudvärk. Jag har lovat min mor och far att försöka sova bättre men det har inte fungerat så jättebra. Inatt sov jag dock mycket bra. Jag sover bättre när Linn sover över. Men jag sover nog för lite ändå. Jag tror jag måste börja ”göra kväll” nån timme tidigare helt enkelt. Det har jag försökt med i minst tio år. Jag fortsätter försökandet.

Efter sommaren kommer alltid en sån här period då det plötsligt blir lite tråkigare i vardagen. Och det beror ju på.. vardagen. Jobbet, dag ut och in ni vet, och det börjar bli regnigt och kallare och man kan inte sitta på en uteservering och softa längre. Förjävligt rent ut sagt!

Och det finns inte lika mycket saker att se fram emot. God damn, jag är t o m ärligt less på att festa. Så jag tänkte köra en nykter period. Om det inte dyker upp något spännande. Så det så. Sista tiden som jag har varit ute så har jag bara känt ”nja”. Jag brukar ha skitkul, nu har det mera känts som att det blir samma sak hela tiden. I fredags var det dock kul när Zacke bjöd jag och Kriz på allt och Zacke påstod att Black Metal och Nazism är samma sak. Dessutom skulle han hoppa på två snubbar som hade blivit irriterade för att Zacke snodde DERAS läsk, vilket dom insåg men lät honom vara. Zacke är dum i huvudet i fyllan. Det är han annars också ibland. Han frågade mig helt seriöst idag om det är Johnny Cash eller NIN som gjort HURT-originalet. Åååååh, just det brukar jag ta upp som exempel på folk som inte har koll på musik. Sopa. Och Zacke trodde att Cash hade skrivit låten från början.. Jaja, han må va dum men han är ju schysst när han bjuder på alkohol och dessutom så fixar han gigs till Dirty Mischief. Så jag tror att jag behåller honom som polare ett tag till.

Jaja, man får börja peppa lite framtida grejor då. Jag ska snabblista lite saker här och ni får gärna fylla på..

- MODO Hockey. En ny säsong börjar snart och då kan man lägga 2-3 kvällar i veckan på det. Blir kanon. Peppen är redan total. Vi ska göra det omöjliga och försvara vårt SM-guld.

- Nya skivor. DOWN framförallt. Framför ALLT. En ny Grohl Fighters kan ju bli intressant också. Och Monster Magnet ser jag fram emot så inihelvete. Vad har jag glömt för skivor?

- Machine Fuckin’ Head i sthlm på Luciavakan. Har inte sett dom sen 2001, första och enda gången. Skandal javisst, men ödet har ju velat annorlunda. Jag ska börja springa mer på kvällarna nu så jag orkar med en timmes lång Circle Pit.

- En ny demo skall spelas in med världens smutsigaste band – Dirty Mischief. Vi börjar om 2 helger. Demo tryckt och klar början på oktober. Förvänta er klös och leva djävulen. Vi kommer att tillbringa några helger i Ö-vik, det blir kul.

- Tv/data-spel. Speldjävulen (som min far har pratat om sen jag var en liten skit) har drabbat mig återigen och jag spelar mer spel än nånsin. Både nu när jag har ny häftig dator och så lirar jag på PS2, Wii och min DS. För tillfället lirar jag FF3 till DS:n då. Ett spel i taget! Och jag måste klara varje spel jag lirar. Om jag tycker det är värt det alltså. Men ytterst snart måste införskaffa PS3:an. De riktigt stora titlarna börjar komma nu. Även om Heavenly Sword verkar vara en liten liten besvikelse så är jag sjukt sugen på att spela det ändå. Och alla andra kommande storlir. Fuck yeah.

Ha, jag lurade radiotjänstsnubben idag igen! Han gick framför mig in i huset när jag kom hem nu efter jobbet. Snubben gick med sin lista och tittade lite misstänksamt mot mig sen tog han hissen upp på femman (jag bor på fyran). När jag började gå trapporna upp så viskade min granne till mig och varnade mig och berättade att snubben som gick in i hissen var just radiotjänstsnubben. Så jag tog hissen upp till sexan istället och tittade på lite försiktigt när han gick och plingade på hos alla. Sen när han gick vidare så låste jag upp dörren och gick in. HA! Jag ska fan undvika så länge som möjligt att betala. Kan en rik överklasskärring till moderatdjäveaul slippa att betala i 16 år för att det är mot hennes politiska åsikter eller hur hon nu sa så ska jag kunna slippa också. Jä.

tisdag 21 augusti 2007

Eriks SUPERLOAD


Jag sitter på jobbet och håller en Metallica-diskussion med Robert över msn som vanligt. Ingen speciellt hetlevrad diskussion denna gång (normalt måste jag ju hålla på att försvara Lars och co konstant) utan vi diskuterar hur kommande skivan kommer att låta och hur bra 90-talsskivorna var osv. Många hatar ju verkligen Load-eran. Det gör inte jag. Jag älskar Load som fan, Reload är dock sämre helt klart. Ja, den känns lite som en upprepning av LOAD och det är ju inget konstigt eftersom de skrev låtarna till båda skivorna under samma tid. Och det var tänkt som ett dubbelalbum från början. Men nu blev det ju inte så. Såhär i efterhand så kan man ju säga att det finns några låtar på dessa två skivor som inte är helt lyckade och lite för experimentella (Ronnie). Men alla låtar som de skrev under den där tiden har de också spelat in. I efterhand har ju Hetfield och resten medgett lite grann att de kanske borde ha skrotat nån låt och så men de jobbade inte på det sättet då - de spelade in allt de skrev i princip. I dagsläget har de skrotat en jävla massa som man har förstått det och om en låt inte har känts jävligt bra från första början så har de lagt ner den. Och som sagt, de kanske borde ha gjort så med Load/Reload också och kortat ner de skivorna till en enda ”SUPERLOAD”. Ja, då förstår ni. Helvete vad jag babblar och är seg att komma fram till vad jag vill med detta blogginlägg. Nedan är min SUPERLOAD, dvs ett enda album med de (vad jag anser) bästa låtarna från Load och Reload. Och kolla in hur jävla cp-bra skiva det vore då. Utan Ronnie och Attitude och nån till. Jag funderar dock lite granna på att slänga in Carpe Diem Baby istället för Devils’s dance. Men ändå inte.


Ain't my bitch
Fuel
Until it sleeps
Devil's dance
King nothing
The unforgiven II
Bleeding me
Wasting my hate
Low man's lyric
The memory remains
Where the wild things are
Mama said
The outlaw torn

Gör er egen SUPERLOAD på kommentarerna vettja! OBS! Ni får bara ha med 13 låtar!

söndag 19 augusti 2007

fredag 17 augusti 2007

down down down


16 november 1996 - Globen, Stockholm, Sverige
17 november 1997 - Münchenbryggeriet, Stockholm, Sverige
28 maj 1999, Globen, Stockholm, Sverige
29 maj 1999 - Spektrum, Oslo, Norge
13 december 1999, Velodrom, Berlin, Tyskland
20 juli 2003 - Roskildefestivalen, Roskilde, Danmark
5 december 2003 - Preussag-Arena, Hannover, Tyskland
28 maj 2004, Ullevi, Göteborg, Sverige
13 juni 2006 - Song Festival Grounds, Tallinn, Estland
12 juli 2007 - Stadion, Stockholm, Sverige
15 juli 2007, Olympiastadion, Helsingfors, Finland

Ett kommande blogginlägg som landar snart (typ nästa vecka kanske?) kommer att gå igenom alla dessa 11 Metallica-spelningar från grunden. Jag kommer även att lista dem, vilken spelning har varit bäst och vilken har varit sämst? Osv.. Spännande va? Har ni någon gissning? Nå, få höra!

Det är fredag och jag brukar ju blogga då. Det blir en kortis nu. Sista minuterna kvar av veckan och jag är övertrött och peppad på helg. Och jag kan inte koncentrera mig. Dels pga de två nämnda orsakerna men också eftersom Robert tycker jag ska komma och dricka öl ikväll och jag är sugen men tänkte kanske ta det lugnt ändå. Äh, får se vad jag gör, imorrn blir det kräftskiva åtminstone.. Sen peppar Nordin ihjäl mig med hans jävla DOWN-länkar. Intervjuer och fakta och tidningsomslag och allt helvete. Så nu måste jag gå och köpa nya Metal Hammer också. Och lite mat. Och sen ska jag hem och städa lite och äta lite och sova lite.

Trevlig helg.

torsdag 16 augusti 2007

Det är kväll och jag babblar

Här sitter jag en kväll igen och återupplever minnen genom att slänga upp tre nya fester på verydrunk.nu. Och jag stormtrivs! Spana in bilder från NIN i tisdags och en gammal januari-fest men framförallt då MODO Hockey-bilderna om man är lagd åt det hållet - vilket ni är för ni är modoiter.

Det känns lite sådär löjligt och klyschigt att säga det igen men jag kan fortfarande inte fatta att MODO vann guldet. Det var för mäktigt. Och att jag på plats när det hände. Jag "slängde" i princip bort hela vinterhalvåret på förra säsongen och drog på i princip alla hemmamatcher, upplevde ett sanslöst slutspel men framförallt guldmatchen nere i Linköping. Fy helvete vad mäktigt. Jag ser bilder på en helt galen Erik med cp-norrmannen Per-Åge Skröders autograf i pannan. Nä, jag håller med Mange, jag vill uppleva ett guld igen så att man verkligen skulle kunna släppa loss och njuta totalt av det. Nu blev allt så overkligt på något sätt.

De lyckliga kompisarnas Le som en fotomodell-platta har snurrat i min winamp nu när jag uppdaterat och fan vad den skivan är kung. Jag kan sjunga med, utan att överdriva, iaf hälften av alla texterna och tänker på Svenke när jag hör skivan och nynnar med. Ja, det är för att jag är kär i dig Mr. Swoozah.

Och precis nu ”stör” Färne mig genom att säga att han glömde ge mig tre bilder till NIN-bilderna.. ååååh.. så jag har raderat den specifika festen och lagt till dessa bilder. Men då fungerade inte några bilder och jag var förbannad ett tag. Men jag tog bort och la till festen igen och vips så verkar det funka bra nu. Jä. Nu tänkte jag borsta tänderna och gå och lägga mig med en skiva, mitt alternativ när Linn sover på annan ort.

Y34RZ3R0R3M1X3D & Down On The Upside



Damn, denna NIN-pepp. Allt som behövdes var närkontakt med Trent och nu går man omkring med NIN-tröja dygnet runt och skriker "NOTHING CAN STOP ME NOW CAUSE I DON’T CARE ANYMORE!" till allt och alla... typ.

Ny NIN-platta, en remix-platta på Year Zero, blir oerhört intressant. Och skivomslaget är snyggt som fan. Tidigare remix-plattopr har väl varit lite upp och ner. Broken-remixen Fixed är väl egentligen ingen jättehöjdare men jag gillar Further down the fuckin’ spiral som fan och Things Falling apart är jävligt bra också även om det är för många Starfuckers-remixer (varav en är för mycket eurodisco) . Men nu blir det Halo 25 som gäller!

Här är en intressant (?) grej som Färne påpekade förra veckan och som jag precis kom att tänka på igen. Det var 4200 pers som såg MODO Hockeys officiella ispremiär i Swebank i lördags. I lilla Ö-vik. Det var i princip lika mycket folk som var och såg NIN på Hovet förra tisdagen. I Sveriges huvudstad. Ett av världens bästa liveband. Ett band som i princip aldrig brukar spela i Sverige. osv osv.. Det är intressant. Och lite stört. En isträning med lite extra jippo vs NIN live. Å andra sidan fick man ju se FOPPA! Och jag var på plats på båda ställena. MODO INCH NAILS.

Jag har haft ett litet problem senaste nätterna med att hitta en bra sovskiva. Sedan tidigare har jag oftast kört på Thåströms underbara Sällskapet men den har jag faktiskt blivit lite less på. Sen har jag varierat mig med NIN-plattor, Paradise Lost, Katatonia , Kent (!) och Soundgardens topp-5-platta genom tiderna Superunknown. Men så i förrgår så ville jag variera lite och smackade igång Soundgardens lite bortglömda sista platta Down on the Upside och jag blev rörd. Jag har inte lyssnat på den plattan på ett tag och jag fick en nykick, satan vad bra den är! Soundet är lite annorlunda jämfört med med Superunknown. Down on the upside är lite naknare och lite hårdare när Superunknown är lite mjukare och flummigare i soundet. Låtarna är faktiskt egentligen ännu mer varierande än Superunknown och låtar som inledande Pretty noose, vackra Burden in my hand, tunga No Attention, Overfloater och avslutande knaslåten Boot camp är STOR musik. Så - det var mitt skivtips till er. Det känns viktigt att påminnas om att Chris Cornell faktiskt är (var?) en av världens bästa sångare och låtskrivare. Speciellt nu när han tyvärr har traskat ner i det intetsägande radiovänliga soloprojekt-träsket.

onsdag 15 augusti 2007

måndag 13 augusti 2007

Metallica är ute och vandrar i gamla ruiner!

Av någon anledning står jag uppe på en kulle. Lars Ulrich står på andra sidan ett enkelt stålstaket och han fiskar fram och ger mig ett backstage-pass som egentligen tillhör hans kusin eller liknande men det struntar han i. Med hjälp av passet kommer jag backstage och jag och Lars går omkring och pratar. Först är jag nervös och allt är stelt och sen blir vi bra polare. Han snackar svenska och känns lika gammal som jag. Hela backstageområdet är konstigt. Det är egentligen bara en kulle med glesa tallar och jag inser att vi befinner på toppen av ruinerna på nån gammal fästning som numera är övervuxen av mossa och sen länge förfallen. Men det är ändå backstage och Metallica har lirat eller ska lira där. Lars Ulrich går omkring och pratar med mig och har ett sällskap på ca sju personer som följer i hans följe. James gör likadant men håller sig undan. De andra två bandmedlemmarna syns inte till för mig. Jag får en känsla av att jag befinner mig i någon slags framtid och Metallica har blivit någon slags kungar. Riktiga kungar alltså som vår egen Carl Gustaf och Lars följe består av någon slags betjänter och Lars klär sig i en mantel. Sedan följer jag James på samma sätt också och vi besöker andra liknande förfallna platser och jag turas om att pratas med dessa båda herrar. Allt är skitkonstigt och båda är lite rädda för varandra och det är bara jag som pratar med dem, de pratar aldrig direkt med varandra. Jag och James sitter ner på en ny ruin och tittar neråt på en jättelik äng. Vi sitter längst upp på nån slags jättelik trappa och vi diskuterar olika scener och vilka som är lättast att spela på. James gillar inte denna eftersom han blir så trött av att springa upp och ner hela tiden.

…Så kan man drömma en måndagskväll när man slockar framför TV:n. Oerhört patetisk känner man sig när man vaknar upp och inser att man har drömt om Metallica igen. Det händer då och då och det är alltid drömmar som jag verkligen kommer ihåg och som jag blir tagna av på något sätt.

Erik är en Metallica-nörd. Hur tolkar ni denna dröm?

torsdag 9 augusti 2007

Närkontakt

Erik är tillbaka från semestern. Det har jag dock varit i en vecka redan. Men jag hade en avstickare mitt i veckan ändå nu och tog ut två semesterdagar för att se NIN och bo på hotell med snygg-Linn. Semestern har varit fantastiskt skön men fantastiskt kort ändå. Det är ju så det är. Och jag har inte på nåt sätt ställt om min skalle till att vara jävla arbetar-Erik igen. Inatt t ex, så satt jag uppe till halv fyra och var rebell. Men det var mest för att jag fortfarande var så jävla pepp. Varför? Jo.

NIN-konsert # 6 för mig i förrgår. Och den bästa också hittills. Helt oväntat faktiskt. Det enda tråkiga var väl att det bara var halvfullt på Hovet. Så jag förstår att recensenterna som sitter på läktaren därmed inte kände den fullkomliga peppen och gav Trent och co max betyg. Men det gör jag och jag stod längst fram. Glöden, ljudet, ljusshowen, energin, låtvalen och proffsigheten gjorde att de får fem bananer av fem möjliga från mig.

Låten Piggy sätter igång och jag får en extra pepp eftersom jag vet att Trent brukar gå ner till publiken under den låten. Det gör han bl a på förra live-dvd:n och han gjorde det när vi såg dom i London i 2005. Refräng ett och två låter han publiken sjunga och istället blickar han längst kravallstaketet och ser ut att försöka hitta någon extra peppad idiot där. Jag möter hans blick och jag skriker refrängen som ett cp. Sen, under det avslutande repeterande partiet av låten, så får han fläng och hoppar ner till publiken. Han klättrar upp och lägger sig rakt över mig med sina två armar runt mitt huvud och slänger micken emellan oss. I princip så möts våra näsor mot varandra och jag blickar in i ögonen på en 40-årig muskulös föra detta narkoman och musikaliskt geni. Jag håller i håret på snubben och skriker som ett cp. Min adrenalinnivå når nya höjder och jag bokstavligt talat känner hur adrenalin strålar igenom hela kroppen, t o m ner i fötterna. Jag tror aldrig att jag har haft sån extrem adrenalin förut. Han ligger där ett tag och låter folk rycka i honom och skrika med och jag skriker som ett cp. Han ger ifrån sig ett litet flin. Jag hör hans röst direkt från hans mun direkt till mina öron utan att gå omvägen via micken och PA. Av någon anledning var det jävligt coolt. Sen lämnar han micken och springer upp på scenen igen. De två spiral-killarna framför mig tar micken och nynnar med och låter folk runtomkring sjunga de repeterande orden ” nothing can stop me now I don't care anymore” sen sliter jag micken från dom och skriker allt vad jag har och hör min egen röst eka över Hovet ett par gånger.


Det är såna där upplevelser som gör att man lever för musiken och snubbar som Trent Reznor. Fy fan och helvete. Tack Trent.


tisdag 10 juli 2007

måndag 2 juli 2007

Fetfylla.nu uppdaterad!


Jaaa, nu har jag gjort det. Nya bilder på vårt gamla kultiga megafestarkiv online. Två fester att börja med. Jag har en miljard till som ligger i pipeline:en. Yes!

Färne Lärne och ni andra, jag tycker att vi ska lägga upp en länk till denna blogg under menyn på Fetfylla. Typ såhär: "Festplåtar : Topplistan : Info om Fetfylla : Festboken : Bloggen : Hem".

Eller?

fredag 29 juni 2007

Erik går på semester

Pepp peppelipepppepp. Vad vore livet utan pepp? Inte ett skit! Livet går ut på pepp. Givetvis är det fredag och det här är inte någon fredag som helst. Näpp, jag går nämligen på semester i fyra veckor. Inte så länge kvar alls nu. Det känns bra och otroligt välbehövligt.

Vad skulle jag skriva om… vart ska jag börja. Vi tar det som det kommer.

Semester var det ja. Vad göra på semestern? På onsdag (som det ser ut nu) så sticker jag, bror och mor ner till Rättvik och hälsar på släkt’n. Morsan fyller 60 så vi tänkte som fira henne därnere. Farsan stannar hemma med Luke. Det kommer att bli trevligt. Min kusin Lina har ploppat ur sig tre (!) ungar sen jag var nere där senast. Det har hennes syrra också kom jag på. Yikes. Barn barn barn. Vi blir nog där 3 dagar eller nåt sånt.

Vad händer mer på semestern? Metallicaresan naturligtvis! Det är två veckor kvar nu och det känns mer påtagligt än någonsin nu. Igår var det turnépremiär i Lissabon. Martin Carlsson i Expressen gav spelningen 4 getingar. Självklart måste han ge den kommande stockholmsspelningen 5 av 5 möjliga då som han gjorde senast. Ingen ny låt körde de igår men det hinner de nog med och det blir hur spännande som helst. Det tuffaste med gårdagens spelningen var att de lirade ”…And Justice For All”. Jävlar vad jag hoppas att de kör den i Stockholm också. Den har de inte lirat i sin helhet sen 80-talet om jag har koll. Vilket jag har.

Vad händer mer på semestern då? Softa, sola, bada, öla osv.. Sen får vi se. Jag tar nog dagen lite som den kommer.

Men koncentration nu på Neurosis som jag såg LIVE i Stockholm i tisdags! Jag var nära ett tag att INTE fara pga min ekonomi men tur som fan att jag kom på andra tankar veckan innan. Jag ångrar inte en sekund nu att jag for, det var hur värt som helst. Bland alla jävla konserter jag varit på så hamnar Neurosis uppe i toppen nånstans. Neurosis är som sagt ett band jag har velat se i ett antal år nu och allt snack om hur sevärda de är live.. ja det stämmer! Ljudet var perfekt, lokalen likaså. Rätt liten lokal egentligen (850 pers) och varmt och intimt som attan. Jag stod längst fram bakom Svenke som jag då och då slog i ryggen i ren lycka och ilska. Och vid min sida headbangade Robert med ett konstant leende. Färne stod lite längre bak och observerade (och kanske var lite rädd att sabba sin frilla som han höll på med så jääävla länge så vi missade förbandet helt och hållet!) Jag har aldrig upplevt ett tyngre band live i hela mitt liv. Det var perfekt helt enkelt. Perfekt kontrast mellan det hårda och det lugna och bandet lever sig in i sin musik och har sån pondus och inlevelse i det de gör att det var som att se fem stycken Trent Reznors på samma gång. Ja faktiskt fanimig! Det är också första gången jag någonsin har fått ont i käken flera gånger under en konsert. När det är så hårt och tungt så måste man själv se arg ut när man headbangar så jag bet ihop käken hårt som fan tills jag fick ont i den. Det var lustigt tycker jag. Avslutande The Doorway måste ha det tyngsta riffet som finns. Sen avslutar de låten i totalt kaos med oljud och jävelskap och trummisen matade på som ett cp och sen 1,2,3,4 TYST!. Basisten höjde handen som tack för jublet och sen gick de ut. Inget mellansnack. Inget publikfrieri. Bara låta musiken tala. Fy fan. Haha, ja jag är fortfarande helt tagen. Efter konserten gick vi och tog några bärs och jag stod mest stilla en timme och bara tittade ut i tomma intet och var helt matt. De lirade i cirka 90 minuter tror jag och det var som precis på gränsen till vad man kunde tåla kändes det som. Efter det hade jag nog svimmat av headbangade, hetta och av att jag var så imponerad.


Sen var det midsommar förra helgen. Världens bästa midsommar part 2. Självklart ingen chock i superfest som ifjol eftersom vi då inte hade några förväntningar men det blev absolut the shit igen. Bäst var det på småtimmarna närmare sex-tiden när jag, Lillen och Nordin och en däckad Shake i flytväst låg och lyssnade på önskningsmusik på radion och tittade när solen gick upp över Skuleberget. Amazing.



Ikväll är det maskeradfest. Elin har fyllt 25 och har lånat en festlokal och bjudit in folk med maskeradtemat ”hjältar från förr”. Jag tänkte först vara Dimebag (klockrenare finns nog inte!) men jag hittade inget bra skägg att ha riktigt och så, och jag vill ju inte göra Dimebag på ett dåligt sätt, så jag skippade det. I Stockholm hittade jag en ful ”arab outfit”, det tyckte jag var så stört så jag smackade en sån. Så jag ska vara nån arab ikväll. Hjälte från förr? Haha, ja hur ska jag få ihop det? Jag kommer att se ut som dr. Bombay typ. Jag kanske kan vara Usama Bin Ladin kanske? Jaja, det ordnar sig. Problemet är att jag är så trött bara. Sju timmars sömn på två nätter är inte bra. Så jag får ta det lugnt med alkoholen. Jaja..

SEMESTER!



fredag 15 juni 2007

Neger & President


FREDAG!

Ted besökte mig igår. Han kom upp med hans polare Pascal som skulle ha uppkörning för MC. Så vi köpte lite chips och såg Golden Eye. Sen somnade vi i soffan tillsammans där nån gång runt ett-tiden. Mysigt värre! Men sen vaknade jag försent och försov mig till jobbet! Jag hade lyckats stängt av mobilen på nåt jävla sätt. Ytterst irriterande och frustrerande. Rock-Erik ville väl sova och vara rebellisk mot Svensson-Erik och stängde av mobilen och somnade om utan att Svensson-Erik ens hann uppfatta något överhuvudtaget.

Men det är förbannat skönt med helg nu alltså. Jag har längtat till att få sova ut ända sen tisdags men jag kommer nog inte att få göra det ändå eftersom mor & far kommer upp imorgon. Och då lär det bli tidigt för farsan brukar vara ute i tid så de lär banka på dörren senast kl. 10 imorrn bitti. Jä. Men de kommer upp med lite födelsedagspresenter och så tänkte vi dra och käka nånstans. Och så ska de få min gammdator – det blir finemang det! Ska bara försöka gå och lägga mig hyfsat i tid inatt.

Sedan tidernas begynnelse på det här företaget som jag jobbar på så har vi spelat kortspelet Neger & President (som det så politiskt korrekt heter..) varje rast. Det betyder hundratals gånger sammanlagt och man kan säga att vi är extrema Neger & President-proffs på det här stället. Många många timmars erfarenhet alltså. Hade det funnits välbetalda turneringar inom detta kortspel så hade vi varit miljonärer för länge sen. Nu tror säkert de flesta att Neger & President är ett skitspel som bara handlar om tur men så är icke fallet. Man kan faktiskt lyckas bluffa de andra spelarna lite grann och framförallt handlar hela spelet om pepp. Är man allmänt opeppad så går det också oftast dåligt. Däremot när man är peppad som på fredagseftermiddgar eller när jag ska på en modo hockey-match så brukar man vara hur president som helst. Så det gäller att försöka vara så peppad som möjligt så ofta som möjligt. Däremot är jag förbannad eftersom det inte blev nå fredags-Neger idag. Vi är ju bara halva styrkan här på fredagar och Magnus som normalt är här är på Hultan, Nisse har inte tid och Tobbe håller på med deklarationen. Så det bidde inget spel. Förjävligt. Men Neger & President är the shit hursomhelst.

http://susning.nu/Neger_och_president

Fredagskvällen tänkte jag ägna åt musik och C&C3. Jag har cirkus fem-sex nya skivor att verkligen lyssna in mig på och det är många timmars avancerat och koncentrerat musiklyssnande det.

Trevlig helg på er.

torsdag 14 juni 2007

bad day.

Försov mig imorse. Irriterande. Sen när jag kom på jobbet märkte jag att jag har lyckats spilla ut yoghurt i hela väskan. Ännu mer irriterande. Sen har jag styrt upp en dag i Skellefteå idag dit vår representant ska ut och träffa företag. Det har mer eller mindre skitit sig också. Jä. Kung!

Sen är jag på dåligt humör också eftersom jag har sovit dåligt hela jävla veckan. Och jag vete fan varför egentligen. Jag har hållit min plan att inte sova nåt på kvällen som jag brukar. Nä, jag har försökt lägga mig hyfsat i tid men istället så ligger jag vaken som ett jävla cp och somnar inte förrän några timmar senare. Helvete! Jag brukar ju som inte ha svårt att somna normalt. Jag antar att det är sommaren och ljuset som gör det. Jag ligger där med helöppna ögon vid 3-tiden och tittar upp i taket och tänker att nä, man kanske ska skaffa ett jävla nattjobb så att man slipper detta problem. Men det går väl över.

Det blir en lång dag idag känner jag. Men det är snart helg åtminstone.

måndag 11 juni 2007

tjugosex!


Jag är numera vuxen och inte ungdom längre. Åtminstone enligt flygbolagen. Hur känns det då? Mja, jag är väl inte direkt mogen ännu. I lördags blev det fest trots att jag hade sagt åt mig själv att ta det lugnt. Men det blev som en pepp kring alltihopa och vips så var spriten framme. Jag, Lill, Anna och Elin förfestade hemma hos mig och sen drog vi ner till Nicklas på Haga där det var vild förfest med några gamla jobbarpolare. Kul som fan var det. Jag fick ett mms tidigare idag när jag står och rockar med Tompa till Rage Against The Machine och jag har inga jeans på mig. Kalsongrock deluxe. Det där har hänt förut… när jag är i gasen har jag en förmåga att ta av mig brallorna och rocka i kallingarna en stund. Vad fan är det liksom. Jaja, hursomhelst så drog vi ner till TC efter detta och allt var helt crazy crazy. Jag och Elin snackade på msn tidigare idag och mindes saker åt varandra där höjdpunkterna bl a var att vi stod och dansade ensam på dansgolvet till nån sugig hip-hop samt att Elin ramlade omkull och slog huvudet och blev yr och jag lekte expert och kollade om hon fått hjärnskakning. Galet var ordet! Haha. Och sen mådde jag inte så bra i söndags. Eller… jag mådde inte så bra på morgonen men sen var jag som mest bara jäkligt trött resten av dagen och kvällen.

Sen där runt 22.30-tiden på söndagskvällen så installerade jag Command & Conquer 3 Tiberium Wars och tänkte testa lite… Nästa gång jag kollade på klockan var den 03.30! Yikes! Men jäklar vilken nostalgi! Jag satt och smålog konstant medans jag sprängde NODs fultanks i luften. Jag är grym som fan! Och sen har jag bara sovit 3,5 timmar inatt. Men jag är ändå i fas, speedad som attan och fullt ös på jobbet. Men jag lär nog somna hyfsat tidigt ikväll ändå antar jag. Jag tänkte bjuda några på tårta ikväll vid sjutiden och ha ett litet kalas. Det blir nog trevligt det.

Jaja, 26 år som sagt!

fredag 8 juni 2007

Erik fyller snart 26 och peppar Paradise Lost!

Jag bloggar för lite får jag höra från lill-annika på msn. Ey, fuck ya, jag bloggar fan mest av alla superbloggare på denna blogg iaf!

Jaaa, det är fredag igen. SMACK sa det bara så gick det en vecka. Och jag brukar vara så jäkla trött på eftermiddagarna på fredagarna så då är det perfekt läge att cp-blogga (ni vet, när man bara skriver på utan att tänka efter. Så kvalitén brukar väl kanske inte vara så bra men å andra sidan blir det spontant och ärligt på nåt sätt).

I helgen var jag på klassträff med min gamla klass från högstadiet. Det var fett. Vi blev 14-15 totalt från vår klass. Och med jämförelse med andra klasser hade vi grymt bra uppslutning. Och det blev en kanonkväll. Alla var som polare med alla. Full respekt hit och dit
. En jäkla bra sammanhållning kändes det som. Jag vet inte om det var på det viset i nian direkt. Herr Malmström var en jävel på att supa också. Han hällde i sig fyra bärs innan vi ens drog på förträffen. Och det märktes inte ett skit på honom. Men han är ju en idrottsman. Eller före detta numera. Och min bror påpekade att idrottsmän brukar vara duktiga på att supa och så är nog fallet faktiskt. En hellyckad kväll hursomhelst. En sådan träff borde man göra oftare. Åtminstone vart femte år för att vara realist. Det enda tråkiga och djupt tragiska är att vår gamle klasskompis Leif har dött. Hade jag ingen aning om. Han gick i vår klass från 4:an till 8:an ungefär. Och där började det gå snett. Men han hade en trasslig uppväxt också. Och i högstadiet hamnade han snett. Droger och våld och hela köret. Och han dog förra året i en överdos och lämnade en fyraårig dotter efter sig. Djupt tragiskt som sagt. Han och jag var som bästa polare ett tag där i sjuan. Vi satt i mitt rum och sjöng med låttexterna till De Lyckliga Kompisarna. Och jag har bara bra minnen från honom egentligen också. Han var storväxt som attan. Och alla slogs med honom i princip nån gång under de år som han gick i vår klass. Jag slogs med honom en gång. När vi var ute i skogen. Han slängde iväg mig ner i ett dike. Men annars slogs han mest med niorna. När vi gick i sjuan alltså. Och de vågade som inte röra oss pga Leif… Jaja.. Fan också. Död är inpå oss ändå hela tiden. A part of life antar jag. Det är så irriterande på något sätt när fördomarna är sanna på det sättet att han hade ett svårt liv.. och så slutar det med en tidig död. Orättvist. Men en lyckas klassträff i övrigt som sagt.
Sen är jag lite orolig för brorsan. Han har haft en jävligt jobbig tid på sistone. En av hans närmaste vänner tog livet av sig i påskas och sådant är ju allt annat än lätt att tampas med. Och han har väl fortfarande väldigt svårt att förstå det och så. Sen här i veckan så har en av hans jobbarkollegor också tagit självmord. Även om de inte stod varandra nära så är det ju ändå helt stört. Jag snackade precis med honom i telen. Han är ju inte glad direkt. Munter. Och nere. Deppig. Tro fan det. Sen har han kämpigt på jobbet av olika anledningar också. Men han blir nog pepp så småningom. Livet går ju upp och ner sådär ibland. Han har ju sin blogg med sina polare som han skriver i ibland. Men nu har han startat en egen som han tänkte smattra skitsnack i. Jag lägger upp den som sidolänk sen. Peppa min broder!
http://viktigtoviktigt.blogspot.com/


Jag rensade min gamla dator från massa skit igår och hittade ett gammalt dokument som jag skrivit. Typ som ett slags dagboksinlägg. Om hur jag mådde och kände just då. Några år gammalt. Och jag var väl inte sådär jätteglad då. Men jag fick ändå en kick av att läsa det eftersom jag kände att jag ändå utvecklats en hel del sen dess. Utvecklats på det sätt hur jag tänker och vad jag gör och tycker och tänker osv.. Intressant var det.

På tal om depp men ändock härlig pepp så säger jag bara Paradise losts senaste platta In Requiem. Haha, förjävvla löjligt uttryck det dära ”säger bara”. Fjortis över det. JAG är fjortis. Äh. Paradise Lost är the shit iaf. Har lyssnat på dem sen 93 års Icon och alltid älskat dem. Och nya skivan är the shit. Såg en halvsågning på dagensskiva.com och blev förbannad när recensenten medgav att han inte ens gillar Paradise lost överhuvudtaget. MEN RECENSERA INTE SKIVAN DÅ DUMJÄVEL!

PARADISE LOST
IN REQUIEM

Köp, ladda hem, stjäl. Bäst just nu är låten Beneath Black Skies.


På måndag fyller jag år. 26 bast. Så ring ett samtal och säg grattis eller skicka mms och sms osv. 26 bast. Ni som är i Umeå tänkte jag bjuda hem på en tårtbit. Jag har inte brytt mig så mycket förrän jag insåg varför det är en värdelös ålder – HEJDÅ UNGDOMSBILJETT! Japp, jag är härmed vuxen och måste köpa vanliga jävla dyrjävla flygbiljetter osv. Kommmer att bli hur dyrt som helst nu att dra ner till sthlm fram och tillbaka. Y-buss suger. Nä, jag får ta och flytta ner dit snart. Till storstan.

Helgen då? vad händer då? Jag har ingen egentlig plan. Ingen är ju typ hemma i helgen. Kriz och Nordin har dragit till Ö-vik. Linn jobbar. Alla är gay. Men jag är samtidigt rätt fattig så det är nog bra att ta det lugnt ur det perspektivet. Jag får tanka hem command & conquer III och lira det i ett sträck kanske. Jo, jag har fullt upp med min dator. Min nya fina snabba snygga.

Varmt är det ute. Men jag är faktiskt inte så solförtjust egentligen. Jag blir less på en gång när jag solar. Det är jobbigt att bli varm och uttorkad och yr och få stolsting. Det bästa med sommaren tycker jag är friheten och sommarnätterna. När man varit ute på krogen och står och hänger och har bara en t-shirt på sig och det är ändå varmt och skönt och solen är på väg att stiga upp. Det är sommar för mig. Och lite regn. Och åska. Och Metallica.

Instagram

Copyright © rawk | Powered by Blogger

Design by Anders Noren | Blogger Theme by NewBloggerThemes.com