onsdag 29 augusti 2007

”Du kan behålla kvittot.”

Jag går på ICA Gourmet varje dag i stort sett. Och när man handlar så vill man ju sällan ha kvittot eller hur? Så då måste man säga ”du kan kasta kvittot” eller om kassapersonen frågar så säger man ”Nej, behåll det” osv.. Oftast säger man ”Du kan behålla kvittot” och efter att man säger det varje dag så börjar det tillslut kännas roligt och lite patetiskt. Jag brukar försöka variera det lite grann. På morgonen när jag är sur och har Neurosis i hörlurarna så brukar jag titta åt ett annat håll och visa med mitt kroppsspråk att jag inte vill ha nåt kvitto. Är jag på bra humör så kan man vara lite flörtig och säga ”du, det där kan du behålla vettja tihi” eller liknande men oftast blir det ”Du kan behålla kvittot”. Jag finner det hursomhelst lite komiskt.

Upp och ner är dagarna. Sista tiden har den varit gay och neråt. Jävla jobb. Blir tokig ibland när allt fungerar skit och så. Och jag har huvudvärk. Jag har lovat min mor och far att försöka sova bättre men det har inte fungerat så jättebra. Inatt sov jag dock mycket bra. Jag sover bättre när Linn sover över. Men jag sover nog för lite ändå. Jag tror jag måste börja ”göra kväll” nån timme tidigare helt enkelt. Det har jag försökt med i minst tio år. Jag fortsätter försökandet.

Efter sommaren kommer alltid en sån här period då det plötsligt blir lite tråkigare i vardagen. Och det beror ju på.. vardagen. Jobbet, dag ut och in ni vet, och det börjar bli regnigt och kallare och man kan inte sitta på en uteservering och softa längre. Förjävligt rent ut sagt!

Och det finns inte lika mycket saker att se fram emot. God damn, jag är t o m ärligt less på att festa. Så jag tänkte köra en nykter period. Om det inte dyker upp något spännande. Så det så. Sista tiden som jag har varit ute så har jag bara känt ”nja”. Jag brukar ha skitkul, nu har det mera känts som att det blir samma sak hela tiden. I fredags var det dock kul när Zacke bjöd jag och Kriz på allt och Zacke påstod att Black Metal och Nazism är samma sak. Dessutom skulle han hoppa på två snubbar som hade blivit irriterade för att Zacke snodde DERAS läsk, vilket dom insåg men lät honom vara. Zacke är dum i huvudet i fyllan. Det är han annars också ibland. Han frågade mig helt seriöst idag om det är Johnny Cash eller NIN som gjort HURT-originalet. Åååååh, just det brukar jag ta upp som exempel på folk som inte har koll på musik. Sopa. Och Zacke trodde att Cash hade skrivit låten från början.. Jaja, han må va dum men han är ju schysst när han bjuder på alkohol och dessutom så fixar han gigs till Dirty Mischief. Så jag tror att jag behåller honom som polare ett tag till.

Jaja, man får börja peppa lite framtida grejor då. Jag ska snabblista lite saker här och ni får gärna fylla på..

- MODO Hockey. En ny säsong börjar snart och då kan man lägga 2-3 kvällar i veckan på det. Blir kanon. Peppen är redan total. Vi ska göra det omöjliga och försvara vårt SM-guld.

- Nya skivor. DOWN framförallt. Framför ALLT. En ny Grohl Fighters kan ju bli intressant också. Och Monster Magnet ser jag fram emot så inihelvete. Vad har jag glömt för skivor?

- Machine Fuckin’ Head i sthlm på Luciavakan. Har inte sett dom sen 2001, första och enda gången. Skandal javisst, men ödet har ju velat annorlunda. Jag ska börja springa mer på kvällarna nu så jag orkar med en timmes lång Circle Pit.

- En ny demo skall spelas in med världens smutsigaste band – Dirty Mischief. Vi börjar om 2 helger. Demo tryckt och klar början på oktober. Förvänta er klös och leva djävulen. Vi kommer att tillbringa några helger i Ö-vik, det blir kul.

- Tv/data-spel. Speldjävulen (som min far har pratat om sen jag var en liten skit) har drabbat mig återigen och jag spelar mer spel än nånsin. Både nu när jag har ny häftig dator och så lirar jag på PS2, Wii och min DS. För tillfället lirar jag FF3 till DS:n då. Ett spel i taget! Och jag måste klara varje spel jag lirar. Om jag tycker det är värt det alltså. Men ytterst snart måste införskaffa PS3:an. De riktigt stora titlarna börjar komma nu. Även om Heavenly Sword verkar vara en liten liten besvikelse så är jag sjukt sugen på att spela det ändå. Och alla andra kommande storlir. Fuck yeah.

Ha, jag lurade radiotjänstsnubben idag igen! Han gick framför mig in i huset när jag kom hem nu efter jobbet. Snubben gick med sin lista och tittade lite misstänksamt mot mig sen tog han hissen upp på femman (jag bor på fyran). När jag började gå trapporna upp så viskade min granne till mig och varnade mig och berättade att snubben som gick in i hissen var just radiotjänstsnubben. Så jag tog hissen upp till sexan istället och tittade på lite försiktigt när han gick och plingade på hos alla. Sen när han gick vidare så låste jag upp dörren och gick in. HA! Jag ska fan undvika så länge som möjligt att betala. Kan en rik överklasskärring till moderatdjäveaul slippa att betala i 16 år för att det är mot hennes politiska åsikter eller hur hon nu sa så ska jag kunna slippa också. Jä.

tisdag 21 augusti 2007

Eriks SUPERLOAD


Jag sitter på jobbet och håller en Metallica-diskussion med Robert över msn som vanligt. Ingen speciellt hetlevrad diskussion denna gång (normalt måste jag ju hålla på att försvara Lars och co konstant) utan vi diskuterar hur kommande skivan kommer att låta och hur bra 90-talsskivorna var osv. Många hatar ju verkligen Load-eran. Det gör inte jag. Jag älskar Load som fan, Reload är dock sämre helt klart. Ja, den känns lite som en upprepning av LOAD och det är ju inget konstigt eftersom de skrev låtarna till båda skivorna under samma tid. Och det var tänkt som ett dubbelalbum från början. Men nu blev det ju inte så. Såhär i efterhand så kan man ju säga att det finns några låtar på dessa två skivor som inte är helt lyckade och lite för experimentella (Ronnie). Men alla låtar som de skrev under den där tiden har de också spelat in. I efterhand har ju Hetfield och resten medgett lite grann att de kanske borde ha skrotat nån låt och så men de jobbade inte på det sättet då - de spelade in allt de skrev i princip. I dagsläget har de skrotat en jävla massa som man har förstått det och om en låt inte har känts jävligt bra från första början så har de lagt ner den. Och som sagt, de kanske borde ha gjort så med Load/Reload också och kortat ner de skivorna till en enda ”SUPERLOAD”. Ja, då förstår ni. Helvete vad jag babblar och är seg att komma fram till vad jag vill med detta blogginlägg. Nedan är min SUPERLOAD, dvs ett enda album med de (vad jag anser) bästa låtarna från Load och Reload. Och kolla in hur jävla cp-bra skiva det vore då. Utan Ronnie och Attitude och nån till. Jag funderar dock lite granna på att slänga in Carpe Diem Baby istället för Devils’s dance. Men ändå inte.


Ain't my bitch
Fuel
Until it sleeps
Devil's dance
King nothing
The unforgiven II
Bleeding me
Wasting my hate
Low man's lyric
The memory remains
Where the wild things are
Mama said
The outlaw torn

Gör er egen SUPERLOAD på kommentarerna vettja! OBS! Ni får bara ha med 13 låtar!

söndag 19 augusti 2007

fredag 17 augusti 2007

down down down


16 november 1996 - Globen, Stockholm, Sverige
17 november 1997 - Münchenbryggeriet, Stockholm, Sverige
28 maj 1999, Globen, Stockholm, Sverige
29 maj 1999 - Spektrum, Oslo, Norge
13 december 1999, Velodrom, Berlin, Tyskland
20 juli 2003 - Roskildefestivalen, Roskilde, Danmark
5 december 2003 - Preussag-Arena, Hannover, Tyskland
28 maj 2004, Ullevi, Göteborg, Sverige
13 juni 2006 - Song Festival Grounds, Tallinn, Estland
12 juli 2007 - Stadion, Stockholm, Sverige
15 juli 2007, Olympiastadion, Helsingfors, Finland

Ett kommande blogginlägg som landar snart (typ nästa vecka kanske?) kommer att gå igenom alla dessa 11 Metallica-spelningar från grunden. Jag kommer även att lista dem, vilken spelning har varit bäst och vilken har varit sämst? Osv.. Spännande va? Har ni någon gissning? Nå, få höra!

Det är fredag och jag brukar ju blogga då. Det blir en kortis nu. Sista minuterna kvar av veckan och jag är övertrött och peppad på helg. Och jag kan inte koncentrera mig. Dels pga de två nämnda orsakerna men också eftersom Robert tycker jag ska komma och dricka öl ikväll och jag är sugen men tänkte kanske ta det lugnt ändå. Äh, får se vad jag gör, imorrn blir det kräftskiva åtminstone.. Sen peppar Nordin ihjäl mig med hans jävla DOWN-länkar. Intervjuer och fakta och tidningsomslag och allt helvete. Så nu måste jag gå och köpa nya Metal Hammer också. Och lite mat. Och sen ska jag hem och städa lite och äta lite och sova lite.

Trevlig helg.

torsdag 16 augusti 2007

Det är kväll och jag babblar

Här sitter jag en kväll igen och återupplever minnen genom att slänga upp tre nya fester på verydrunk.nu. Och jag stormtrivs! Spana in bilder från NIN i tisdags och en gammal januari-fest men framförallt då MODO Hockey-bilderna om man är lagd åt det hållet - vilket ni är för ni är modoiter.

Det känns lite sådär löjligt och klyschigt att säga det igen men jag kan fortfarande inte fatta att MODO vann guldet. Det var för mäktigt. Och att jag på plats när det hände. Jag "slängde" i princip bort hela vinterhalvåret på förra säsongen och drog på i princip alla hemmamatcher, upplevde ett sanslöst slutspel men framförallt guldmatchen nere i Linköping. Fy helvete vad mäktigt. Jag ser bilder på en helt galen Erik med cp-norrmannen Per-Åge Skröders autograf i pannan. Nä, jag håller med Mange, jag vill uppleva ett guld igen så att man verkligen skulle kunna släppa loss och njuta totalt av det. Nu blev allt så overkligt på något sätt.

De lyckliga kompisarnas Le som en fotomodell-platta har snurrat i min winamp nu när jag uppdaterat och fan vad den skivan är kung. Jag kan sjunga med, utan att överdriva, iaf hälften av alla texterna och tänker på Svenke när jag hör skivan och nynnar med. Ja, det är för att jag är kär i dig Mr. Swoozah.

Och precis nu ”stör” Färne mig genom att säga att han glömde ge mig tre bilder till NIN-bilderna.. ååååh.. så jag har raderat den specifika festen och lagt till dessa bilder. Men då fungerade inte några bilder och jag var förbannad ett tag. Men jag tog bort och la till festen igen och vips så verkar det funka bra nu. Jä. Nu tänkte jag borsta tänderna och gå och lägga mig med en skiva, mitt alternativ när Linn sover på annan ort.

Y34RZ3R0R3M1X3D & Down On The Upside



Damn, denna NIN-pepp. Allt som behövdes var närkontakt med Trent och nu går man omkring med NIN-tröja dygnet runt och skriker "NOTHING CAN STOP ME NOW CAUSE I DON’T CARE ANYMORE!" till allt och alla... typ.

Ny NIN-platta, en remix-platta på Year Zero, blir oerhört intressant. Och skivomslaget är snyggt som fan. Tidigare remix-plattopr har väl varit lite upp och ner. Broken-remixen Fixed är väl egentligen ingen jättehöjdare men jag gillar Further down the fuckin’ spiral som fan och Things Falling apart är jävligt bra också även om det är för många Starfuckers-remixer (varav en är för mycket eurodisco) . Men nu blir det Halo 25 som gäller!

Här är en intressant (?) grej som Färne påpekade förra veckan och som jag precis kom att tänka på igen. Det var 4200 pers som såg MODO Hockeys officiella ispremiär i Swebank i lördags. I lilla Ö-vik. Det var i princip lika mycket folk som var och såg NIN på Hovet förra tisdagen. I Sveriges huvudstad. Ett av världens bästa liveband. Ett band som i princip aldrig brukar spela i Sverige. osv osv.. Det är intressant. Och lite stört. En isträning med lite extra jippo vs NIN live. Å andra sidan fick man ju se FOPPA! Och jag var på plats på båda ställena. MODO INCH NAILS.

Jag har haft ett litet problem senaste nätterna med att hitta en bra sovskiva. Sedan tidigare har jag oftast kört på Thåströms underbara Sällskapet men den har jag faktiskt blivit lite less på. Sen har jag varierat mig med NIN-plattor, Paradise Lost, Katatonia , Kent (!) och Soundgardens topp-5-platta genom tiderna Superunknown. Men så i förrgår så ville jag variera lite och smackade igång Soundgardens lite bortglömda sista platta Down on the Upside och jag blev rörd. Jag har inte lyssnat på den plattan på ett tag och jag fick en nykick, satan vad bra den är! Soundet är lite annorlunda jämfört med med Superunknown. Down on the upside är lite naknare och lite hårdare när Superunknown är lite mjukare och flummigare i soundet. Låtarna är faktiskt egentligen ännu mer varierande än Superunknown och låtar som inledande Pretty noose, vackra Burden in my hand, tunga No Attention, Overfloater och avslutande knaslåten Boot camp är STOR musik. Så - det var mitt skivtips till er. Det känns viktigt att påminnas om att Chris Cornell faktiskt är (var?) en av världens bästa sångare och låtskrivare. Speciellt nu när han tyvärr har traskat ner i det intetsägande radiovänliga soloprojekt-träsket.

onsdag 15 augusti 2007

måndag 13 augusti 2007

Metallica är ute och vandrar i gamla ruiner!

Av någon anledning står jag uppe på en kulle. Lars Ulrich står på andra sidan ett enkelt stålstaket och han fiskar fram och ger mig ett backstage-pass som egentligen tillhör hans kusin eller liknande men det struntar han i. Med hjälp av passet kommer jag backstage och jag och Lars går omkring och pratar. Först är jag nervös och allt är stelt och sen blir vi bra polare. Han snackar svenska och känns lika gammal som jag. Hela backstageområdet är konstigt. Det är egentligen bara en kulle med glesa tallar och jag inser att vi befinner på toppen av ruinerna på nån gammal fästning som numera är övervuxen av mossa och sen länge förfallen. Men det är ändå backstage och Metallica har lirat eller ska lira där. Lars Ulrich går omkring och pratar med mig och har ett sällskap på ca sju personer som följer i hans följe. James gör likadant men håller sig undan. De andra två bandmedlemmarna syns inte till för mig. Jag får en känsla av att jag befinner mig i någon slags framtid och Metallica har blivit någon slags kungar. Riktiga kungar alltså som vår egen Carl Gustaf och Lars följe består av någon slags betjänter och Lars klär sig i en mantel. Sedan följer jag James på samma sätt också och vi besöker andra liknande förfallna platser och jag turas om att pratas med dessa båda herrar. Allt är skitkonstigt och båda är lite rädda för varandra och det är bara jag som pratar med dem, de pratar aldrig direkt med varandra. Jag och James sitter ner på en ny ruin och tittar neråt på en jättelik äng. Vi sitter längst upp på nån slags jättelik trappa och vi diskuterar olika scener och vilka som är lättast att spela på. James gillar inte denna eftersom han blir så trött av att springa upp och ner hela tiden.

…Så kan man drömma en måndagskväll när man slockar framför TV:n. Oerhört patetisk känner man sig när man vaknar upp och inser att man har drömt om Metallica igen. Det händer då och då och det är alltid drömmar som jag verkligen kommer ihåg och som jag blir tagna av på något sätt.

Erik är en Metallica-nörd. Hur tolkar ni denna dröm?

torsdag 9 augusti 2007

Närkontakt

Erik är tillbaka från semestern. Det har jag dock varit i en vecka redan. Men jag hade en avstickare mitt i veckan ändå nu och tog ut två semesterdagar för att se NIN och bo på hotell med snygg-Linn. Semestern har varit fantastiskt skön men fantastiskt kort ändå. Det är ju så det är. Och jag har inte på nåt sätt ställt om min skalle till att vara jävla arbetar-Erik igen. Inatt t ex, så satt jag uppe till halv fyra och var rebell. Men det var mest för att jag fortfarande var så jävla pepp. Varför? Jo.

NIN-konsert # 6 för mig i förrgår. Och den bästa också hittills. Helt oväntat faktiskt. Det enda tråkiga var väl att det bara var halvfullt på Hovet. Så jag förstår att recensenterna som sitter på läktaren därmed inte kände den fullkomliga peppen och gav Trent och co max betyg. Men det gör jag och jag stod längst fram. Glöden, ljudet, ljusshowen, energin, låtvalen och proffsigheten gjorde att de får fem bananer av fem möjliga från mig.

Låten Piggy sätter igång och jag får en extra pepp eftersom jag vet att Trent brukar gå ner till publiken under den låten. Det gör han bl a på förra live-dvd:n och han gjorde det när vi såg dom i London i 2005. Refräng ett och två låter han publiken sjunga och istället blickar han längst kravallstaketet och ser ut att försöka hitta någon extra peppad idiot där. Jag möter hans blick och jag skriker refrängen som ett cp. Sen, under det avslutande repeterande partiet av låten, så får han fläng och hoppar ner till publiken. Han klättrar upp och lägger sig rakt över mig med sina två armar runt mitt huvud och slänger micken emellan oss. I princip så möts våra näsor mot varandra och jag blickar in i ögonen på en 40-årig muskulös föra detta narkoman och musikaliskt geni. Jag håller i håret på snubben och skriker som ett cp. Min adrenalinnivå når nya höjder och jag bokstavligt talat känner hur adrenalin strålar igenom hela kroppen, t o m ner i fötterna. Jag tror aldrig att jag har haft sån extrem adrenalin förut. Han ligger där ett tag och låter folk rycka i honom och skrika med och jag skriker som ett cp. Han ger ifrån sig ett litet flin. Jag hör hans röst direkt från hans mun direkt till mina öron utan att gå omvägen via micken och PA. Av någon anledning var det jävligt coolt. Sen lämnar han micken och springer upp på scenen igen. De två spiral-killarna framför mig tar micken och nynnar med och låter folk runtomkring sjunga de repeterande orden ” nothing can stop me now I don't care anymore” sen sliter jag micken från dom och skriker allt vad jag har och hör min egen röst eka över Hovet ett par gånger.


Det är såna där upplevelser som gör att man lever för musiken och snubbar som Trent Reznor. Fy fan och helvete. Tack Trent.


Instagram

Copyright © rawk | Powered by Blogger

Design by Anders Noren | Blogger Theme by NewBloggerThemes.com