onsdag 16 april 2008

Grattis Close-Up Magazine till #100!

Jag fick hem Close-Up Magazines senaste nummer idag. Och det är inte vilket nummer som helst heller, det är deras hundrade (!) nummer sen starten. Och det är häftigt. Och man ska vara tacksam över att en sådan här tidning har kunnat hålla på så länge, eftersom CUM är något av det bästa som finns här i världen. Jag kikade på min presentation på min helgonsida idag där jag har skrivit ”Intressen Musik: Skivsamling, Bandet, Konserter, Close-Up, P3 Rock.”. CUM är definitivt en stor del av min religion som är musik. M-U-S-I-K. Går före Jesus och Allah i alla lägen. Jag skulle kunna starta ett krig om min musik var hotad. Om t ex Bush får för sig att radera all metal som har producerats, så förklarar jag utan att blinka krig mot honom. Och jag har tusentals och åter tusentals gelikar vid min sida. Jag kommer att stå längst fram endast beväpnad med en Vulgar Display Of Power-knytnäve och Bush eller vem fan som nu käftar kommer inte att ha en chans.

Detta går för övrigt i släkten också. Min kära brorsdotter Lea Ninja Birgitta Persson (Japp, det är hennes namn!) har visat goda tecken att föra vidare hårdrocksgenen till nästa generation.











Men nu pratade jag om Close-Up Magazine… Ja det är ju det jag gör! Receptet för succé är enkelt, skribenterna visar äkta kärlek till musiken och det gör också dess läsare. Det finns ingen annan tidning som ens är i närheten av att vara lika läsvärd.

Ta en sådan här detalj t ex: på Insändardelen är det en viss Joacim Lundin (visst är han från Ö-vik?) som ställer frågan ”Har ni några planer på en intervju med TAKIDA?”
Chefredaktör Robban svarar: ”Ja, i Close-Up #1000”. Det är just sådana detaljer jag älskar och jag blev så fnissig och smålycklig när jag läste detta att jag sprang till datorn för att smacka det till Svenke på msn. Svenke hade då redan uppmärksammat det:

”svenke säger:
sista insändarfrågan var kung... eller svaret på den iaf
erik säger:
helt sjukt Svenke... jag gick precis till datorn för att skriva detta till dig!”
- Vi har samma humor Mr Swooz!

Men nu till det tuffaste i detta vansinnigt feta hundrade metal-nummer. Tidningens skribenter har tillsammans röstat fram de etthundra bästa album som har släppts mellan 1991 och 2008 (som ju innefattar Close-Up #1 till #100) med en tillhörande text till varje album. Suveränt! Och nu har jag fått en ny livsuppgift – jag äger endast 39 av dessa 100 album och jag måste fanimig äga allihopa. Har man problem med att beställa från CDON är det bara att kolla på listan. 61 skivor to go. Close-Up Magazine ljuger aldrig.

Men du, Robban Becirovic, med dina hejdukar. Tack som fan för de 100 numren. Jag hoppas att ni får hålla på tills ni släpper #1000 och då äntligen intervjua Takida.

2 kommentarer:

  1. Jag vet inte hur mycket jag kommer uppmuntra eventuella metal-gener framöver. Det hon får höra just nu är en del Black Keys, banjoblues och barnvisor. Hiphopen ligger lite nere, men en del house blir det kanske ibland.

    Å andra sidan börjar väl många lyssna på rakt motsatt musik som sina föräldrar så vi får väl se.

    Jag har iaf kommit på att jag kanske tycker att det vore snäppet häftigare om hon blev grym på slide-gitarr istället för DJ-mästare. Om man var tvungen att välja alltså.

    SvaraRadera
  2. Självklart kommer Lea att ta åt sig och influeras av din musik. Men sen när hon inser att pappa är jobbig så gör hon revolt och börjar på allvar lyssna på alla hårdrockssamlingar som hon har fått av farbror rock-Erik genom åren. Och därmed blir hon rock och börjar spela gura. Sen när hon blir duktig och börjar bli vuxen så kommer hon att tacka dig för all musik under hennes uppväxt som har påverkat hennes musikskrivande. Rock blandat med hiphop och house och gamm-blues. Låter spännande!

    Och med en slide-gura blir det hur coolt som helst!

    SvaraRadera

Instagram

Copyright © rawk | Powered by Blogger

Design by Anders Noren | Blogger Theme by NewBloggerThemes.com