lördag 26 april 2008

Metal Gear, Solid Snake och Hideo Kojima!

Efter två dagars totalpepp och några bärs i kroppen tog jag mig tid att skriva detta vad många kommer att tycka är ett överpretentiöst inlägg. Men det skiter jag i, ty jag kände mig helt enkelt tvungen att skriva detta!

Det finns spelutvecklare, och så finns det spelutvecklare. Shigeru Miyamoto, som de flesta känner till och som ligger bakom Super Mario och Zelda, kanske är lite av gudfadern till tv-spelandet men i mitt t
ycke står Hideo Kojima i en klass för sig. Hideo Kojima står bakom Metal Gear-serien, och har skapat det mesta som finns i dessa spel. Han är en intressant snubbe, verkar alltid vara ångestfylld och känslig men har ändå en förmåga att skryta om sina senaste Metal Gear-lir utav bara fan. Han verkar ha en förmåga att ta ur sig totalt efter ett färdigställt spel och måste åka upp i bergen för att vila upp sig varje gång. Han verkar ha sån ångest för Metal Gear Solid-spelen att ryktet säger att han kommer att ta död på karaktären totalt i det kommande Metal Gear Solid 4. Många av de känslor och upplevelser som finns i spelen sägs vara direkt från Hideo Kojima. Bla bla bla, men maken till spelupplevelser får man som sagt leta efter när det gäller Hideo Kojimas verk. Visst, klassiska Metal Gear till NES från 1987 är väl inte världens bästa spel men det var för jävla coolt på sin tid; dels för att det var ett betydligt seriösare och vuxnare spel än t ex Mario och dels för att det var så inihelvete svårt. Jag lyckades inte klara det, å andra sidan var jag väldigt ung och ägde det inte heller (lånade det har jag för mig). När jag har spanat in speedruns på Metal Gear så kan man bara skaka på huvudet och inse att det verkligen var ett skitsvårt spel. Men framförallt ville Hideo Kojima mycket med spelet och hade en massa idéer som han inte riktigt kunde förverkliga. Herregud, vi snackar ju mitten av 80-talet, teknologin hade inte hunnit så långt helt enkelt. Sen berodde ju lite missar i spelet också på vissa fel i konverteringen från MSX till NES. Metal Gear 2 var uppföljaren och det har jag tyvärr inte spelat, men upplägget var förstås liknande och det var ju fortfarande NES som gällde.

Det är dock med Metal Gear Solid-serien som allt exploderade och blommade ut. Metal Gear Solid (från 1998) till PS är topp 5 i spelupplevelser för mig. Ni grafiknördar klagar säkert på att spelet är fult i jämförelse med dagens standard men på den tiden var det fantastiskt snyggt och atmosfäriskt. Men framförallt var det spelkänslan och handlingen som gjorde spelet så fantastiskt. Man levde sig in i totalt i sin roll som Solid Snake när man skulle infiltrera den där förbannade Shadow Moses-basen i Alaska som var bevakad av genmanipulerade soldater och framförallt specialstyrkan FOXHOUND – maken till bossar får man leta efter! Det finns fantastiskt många minnesbilder från detta spel och jag hade aldrig blivit så tagen av ett spel på samma sätt tidigare.



Uppföljaren Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty kom tre år senare till PS2 och där hade Hideo Kojima förbättrat allt, vilket ju i sig bör vara självklart när det är byte till en ny konsol. Men spelupplägget var revolutionerande också. Först fick man som vanligt spela Solid Snake när han skulle infiltrera ett skepp (så sjukt snygg introscen!). Allt spårar ur, skeppet sänks och det ser ut som att Snake dör. Två år senare utspelas nästa del av spelet men denna gång spelar man en yngling vid namn Raiden, en blond identitetslös brat som man dock lär känna mer och mer allteftersom man får veta om hans överjävliga barndom som barnsoldat och allt. Snake fungerar dock som medhjälpare och kommer till undsättning ibland. Detta gör att man får en större bild av hur tuff Snake verkligen är. Slutet är så storslaget och överjävlaüberpolitiskt att man älskade det samtidigt som man var helt förvirrad. Hideo Kojima gick för långt med organisationen The Patriots som kontrollerar regeringar. Men ändå inte. Mrs Reznor förstår vad jag menar.



2004 kom då det senaste Metal Gear Solid-spelet Metal Gear Solid 3: Snake Eater. Det uppenbart James Bond-inspirerade ledmotivet sätter prägel på spelet och Hideo Kojima vänder på hela spelserien genom att göra en s k prequel till de övriga spelen. Snake Eater utspelar sig på 60-talet och man har denna gång rollen som Naked Snake, som senare blir BIG BOSS som är Solid Snakes farsa och ärkefiende. Skruvat värre. Spelmiljön, som denna gång är djungel, tillför ytterligare en dimensionen när man måste överleva det krävande klimatet genom att käka bl a ormar. Taglinen är typ ”Survive Weapons, Survive Animals, Survive Survival” om jag minns rätt. Ett suveränt spel som jag många gånger har tänkt att spela igenom igen. När jag spelade igenom liret första gången var det under en vecka då jag hade ledig tid mellan två kurser och jag levde med spelet utan att umgås med någon annan; gick och la mig 10 på morgonen, sov hela dagen, gick upp vid middagstid och fortsatte lira vid kvällstid – jag och Snake var en och samma person i en veckas tid! Och slutet, när man får veta den riktiga anledningen till The Boss agerande (som man möter i en kamp på liv och död i häftig Close Quarters Combat-kamp), är så magnifikt och uppoffrande att jag satt och gapade i chocktillstånd. Det är SÅ man lever sig in i ett spel!


Och nu kommer alltså snart Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots, ett spel som jag har läst förhandsrapporter i vad som känns flera år nu. Jag har sett det mesta som går att se av spelet genom de spelsekvenser och trailers som ligger på nätet (blir fler och fler hela tiden) och jag är såld. Solid Snake är döende pga hans för tidigt åldrande kropp, och ekonomin i världen lever på de kontrollerade krig som utkämpas av privata militärföretag, ett krigande som har blivit rutin och som inte kan ta slut. Och mitt i hela smeten härjar Solids psycho till bror Liquid Snake. Jag måste skaffa en PS3:a väldigt väldigt snart ty min pepp är total!



´

Vad gör Metal Gear-liren så bra då egentligen? För mig är det viljan Kojima och hans team har att hela tiden göra något unikt, att skilja sig från de andra och lägga ner energin på att hela tiden utveckla sig. Hideo Kojima verkar vara besatt av att förmedla känslor i sina spel (sorg ska t ex enligt artiklar ta upp mycket plats i MGS4) och göra spelupplevelsen till något nytt och annorlunda. Han sätter extremt höga målsättningar men genom att ”bara” komma halvvägs så har han vunnit hur mycket som helst. Sen är det handlingen som fängslar mig otroligt mycket också. En gripande och omfattande handling är inget man fnyser åt, är en sådan handling trovärdig och fängslande så förhöjer detta helt klart spelkänslan och där är Metal Gear-liren helt outstanding. Handlingen vävs samman mellan spelen och det är helt otroligt att bara sitta några timmar och plugga genom allt. Om ni är intresserad av att komma ifatt lite så är det bara att sätta igång och smacka er igenom wikipedier och officiella som inofficiella siter. Denna länk nedan kan jag dock rekommendera. Timeline:n är ganska kortfattad och förklarande. Kolla också in Character Bios och Games of Metal Gear för att få fördjupade kunskaper.http://www.ugo.com/channels/games/features/metalgearhistory/timeline.asp

I sammanhanget måste man ju också nämna designern Yoji Shinkawa fantastiska illustrationer som bl a pryder spelomslagen. Hur snyggt som helst och jag vill ha en stor tavla med någon av hans fantastiska verk.



En Metal Gear Solid-film verkar vara på gång också. Och det är skitkul att spana in youtube-klipp på förslag på skådisar till olika roller. Det går faktiskt också ett halvhyfsat rykte om att Christian Bale ska spela rollen som Solid Snake och då blir det ju plötsligt mer intressant eller hur? Bale är fanimig den intressantaste skådisen som finns där i Hollywood tycker jag. Men det återstår att se, man ska nog inte hoppas för mycket iaf.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Instagram

Copyright © rawk | Powered by Blogger

Design by Anders Noren | Blogger Theme by NewBloggerThemes.com