söndag 7 september 2008

At The Gates live på Debaser Medis 6 september 2008

Det blev pepp från första början. Satariel-Robban var på besök från Umeå och vi drog till Hagsätra till hans polare Stefan (som ser ut som en yngre Tom Araya!) för förfest. Sen kom även självaste jävla Hampus Lindahl med polare och joinade upp. Det var suveränt. Jag och Hampä har lovat att dra fler fyllor och konserter under hösten och framtiden. Det bör vankas party i Uppsala om inte alltför lång tid. Hursomhelst… förfesten var trevlig med mycket musiksnack och (självklart) mycket diskussion om en viss dansk trummis. Den kritiska sidan kunde iaf sträcka sig till att Lars spelar ”charmigt”.

Sedan bar det iväg till Medis där stämningen var på topp. Jag hade förväntat mig en sån där magisk stämning där det ligger någonting i luften och alla är peppade som fan och snittåldern är typ 30+ och alla har tatueringar (inte jag!) och tuffa riktiga jävla hårdrockare. Och så var det också. Jag drack lite mer jäger, såg sista låten av det sista förbandet och sen var det dags för At The Gates. Jävligt old school kändes det. Ett stort backdrop, rätt enkel belysning, mycket gitarrer och pang boom.

Det ska tilläggas att jag inte tillhör skaran som verkligen avgudar ATG. Jag lyssnade aldrig speciellt mycket på bandet när det begav sig. Mitt bästa (och samtidigt sämsta) minne av At The Gates är musikvideon till Blinded By Fear som gick fanimig konstant på Superock på MTV. Varje vecka spelade Svenke in programmet på VHS och varje vecka fick vi ”genomlida” denna video. Men jag har dock lyssnat mycket på klassiska Slaughter Of The Soul-albumet och kan det jävligt bra. Men resten av At The Gates diskografi är jag helt newbie på.

Detta speglade av sig lite på konserten också. De låtar som de spelade från Slaugther-plattan var förbannat bra. Hårt och brutalt och tajt. Men de gånger konserten gick lite på sparlåga var när de körde äldre låtar. Så kände jag iaf. Sedan så jämför jag automatiskt At The Gates med The Haunted som jag ser som ett av världens bästa metalband. Denna jämförelse blir naturlig eftersom tvillingarna Björler ju spelar i båda banden. At The Gates körde mycket på 100 % hela tiden med få pauser medan The Haunted live är ett mer dynamiskt band. Detta beror nog mycket på sångarna också. Peter Dolving är en helt fantastisk frontman och håller vilken publik som helst i trans. At The Gates sångare Tomas Lindberg är lite mer tillbakadragen och mellansnacket var i stort sett obefintligt. Men jag gillade hur han markerade cymbalslag och liknade med armbågsslag.

Men för att sammanfatta det hela var det en riktigt tuff upplevelse; hårt, svettigt, moshigt och ett värdigt avslut för ett band som så många av dagens band har influerats av. En mycket bra konsert men samtidigt så hade jag förväntat mig en större urladdning på något sätt med tanke på all uppståndelse.

1 kommentar:

  1. Det hade varit kung att vara där... dålig stil utav mig att inte dyka upp. ARGH!

    SvaraRadera

Instagram

Copyright © rawk | Powered by Blogger

Design by Anders Noren | Blogger Theme by NewBloggerThemes.com