onsdag 26 november 2008

"Det va här dom volta me bussen, va."

Jag kommer ihåg det som igår. Tror att jag gick i nian när detta avsnitt sändes. När Jonas Indes karaktär Tommy Bohlin tvärstannar bussen och uttalar "Det va här dom volta me bussen, va." så tänkte jag direkt (som den totala Metallica-nörd jag var redan då) att han syftade på Metallica. Och sekunden efteråt säger Tommy "Metallica" på det där sköna försvenskade sättet att säga Metallica på. Dagen efter på skolan så hade de flesta givetvis sett avsnittet och tyckte ju det var kul och hackade på mig: "Öööh, Persson, såg du Percy Tårar igår? Metallica! Hahah!". Alla hade tyckt att det var skitskoj men mitt minne av klippet var att det var häftigt. Japp, jag tyckte det var häftigt att Killinggänget visste om Cliff Burtons tragiska öde. Jag trodde ju att det bara var hardcore-fans som jag som visste om det. Fast lite så var det ju också. Ingen i min klass (förutom Teddy då) hade koll på detta och jag kände mig lite sådär extra häftig att jag hade totalkollen på Metallicas historia.

Men klippet är suveränt. Och klassiskt. Och Tommy Bohlin är bäst.


tisdag 25 november 2008

måndag 24 november 2008

torsdag 13 november 2008

Kirk Hammett om soundet på DM


Så var det Kirks tur att uttala sig om soundet på Death Magnetic. Av texten nedan så är det ju uppenbart att han, som vissa andra, lägger "skulden" på Rubin:


"Well, it's like this: There are people who just
expect perfection from us. And I totally get that. And when it falls short of
their standards of perfection, they're going to complain. And I totally get
that, too. I do hear a bit of clipping here and there. It was more a Rick Rubin
[producer] sort of decision rather than the band decision, because he thought it
made it sound a little bit more lively and dynamic, and we kinda gave him the
benefit of the doubt on that. And you know, to me, when I crank the album when
I'm driving, it's not an issue for me. But then again — my ears are kinda fried,
too, bro.""What's that STOOGES album that has, like, the worst [sound] of all
time? Was it 'Funhouse'? I can't remember. But you know what? That album is
hailed as groundbreaking now!"


Och på frågan om det finns en chans att Death Magnetic kan tänkas remixas i framtiden:

"Well, you know, the album is what it is. And
ultimately it's because of us that it is what it is. And at this point, my
attitude is, take it or leave it. You know?"


Take it or leave it!

onsdag 12 november 2008

Skivtips: Bloodbath – The Fathomless Mastery

Bloodbath, Sveriges supergrupp inom dödsmetall, är tillbaka med en platta som efter ett par genomlyssningar känns minst lika bra som förra helt fenomenala Nightmares Made Flesh från 2004. Herr Opeth är tillbaka på sången och sköter det minst lika bra som Peter Tägtgren (som hade rollen på förra plattan). Det är så jävla skönt att höra 100 % growlande av Åkerfeldt skivan igenom när man har lessnat på hans skönsång på Watershed. Hur bra som helst – köp!

tisdag 11 november 2008

DIF = bajs

Stämningen var på topp inför nedsläpp. Jag, Mange och Jr hade tagit en bärs inne på Hovet och vi var jävligt positiva. Vi ska ta tillbaka serieledningen! Yetman är tillbaka! Vi har elitseriens poängkung! Hovet är en lortig arena där man egentligen bara ska se Slayer och dylikt.. En jävla massa MODOiter och Ö-viksfolk var det också överallt. Iaf på den delen av läktaren vi satt på som funkar som bortaläktare. Matchen började. Fem minuter senare står det 3-0 till Djurgården efter fyra skott. Tjock-Karol utbytt, in med Zacke. Där var man fortfarande i chocktillstånd och hade inte fattat det stod 3-0. Men 3-0 är ju egentligen ingen betryggande ledning, iaf inte så tidigt i en hockeymatch. Så det gällde att smacka in ettan. MODO lyfte spelet lite och missade en del chanser. De var nära och jag tror det hade kunnat bli en annan match om MODO hade reducerat innan första perioden var över. Det gjorde dom inte och istället satte DIF fyran direkt i andra. Och sen var det skit. Det är märkligt med såna här matcher, men det är samtidigt vad hockey handlar om. Upp och ner. Och ibland långt jävla nere i helvetet. Som ikväll.

I mitten av tredje perioden vandrar DIFs klack ner till sargen och vandrar längs ena långsidan och hade nån jävla segerdans för sig. Järnkaminbögarnas fjolldans levde om och matchen kom lite i andra hand. Det var stört att se. Och förnedrande. Sen kom det upp Djurgårdare till MODO-sektionen och kaxade och pekade finger och höll på. Och publikvärdarna gjorde inte direkt några hårda försök att trycka bort dom. Då blev det för mycket och vi drog hem. Skitmatch. Jag har inte haft så stora problem med DIF senaste säsongerna. Aldrig sett dom som ett riktigt hot på nåt vis. Det gör jag inte nu heller, den här matchen var bara ett undantag, men jag hoppas verkligen att det går skitdåligt för Carl Philip Hockey resten av säsongen.



Jag ska avreagera mig genom att spöa tyskar i Command & Conquer och skriva nazistgrejor så de blir tokiga.

fredag 7 november 2008

Ett skämt till MTV-gala och pinsam upprepning av ett storslaget musikstycke

Jag har sett Europe Music Awards ikväll (eller vad det nu heter). De inledde med en halvtimmes best of-klipp från tidigare galor så jag blev faktiskt lite peppad för det brukar ju ändå vara rätt underhållande att se. Dessutom var ju METALLICA nominerade så jag fick bara lov att se det. Men det sög tyvärr. Jävligt lamt och tråkigt. 30 Seconds to Mars-Jared Leo satt i ”VIP-baren” men i jämförelse med en viss Dave Grohl (som hade samma uppgift ifjol) så var Jared ett skämt. Och det hände ingen riktig skandal heller som en stenad Amy Whinehouse eller liknande. Boring.

Alla vet vi också att vinnarna i de olika, och jävligt förvirrande, kategorierna brukar vara ett skämt. Men eftersom Metallica som sagt var nominerade så tänkte jag att man skulle få se ett inspelat klipp på grabbarna från staterna när de höll i priset och sa några väl valda ord. Såhär gick det:

Kategori: Best Headliner

De nominerade var (om mitt minne minns rätt):

The Cure
Metallica
Foo Fighters
Linkin’ Park
Tokio Hotel

Yikes, inte vidare konkurrens va? Jo, Foos skulle kunna vinna kategorin så det bör vara hårt mellan FF och Metallica. På tredjeplats kom dock Metallica, och jag tänkte ”va fan”. På andraplats kom Linkin’ Park. Så Linkin-killarna är bättre headlajnare än Metallica? Okeeej.. På förstaplats då? Foo Fighters naturligtvis? Nä, Tokio Hotel! För helvete!!!

Andra kategorin som Metallica var nominerade i var ”Best Rock Out” eller liknande.
De nominerade:

Paramore (de har en tjej som sjunger)
30 Seconds to Mars (Jared Leto fjollband)
Slipknot (Yeah!)
Metallica (Fuck YEAH!)

Coolt med Slipknot som nominerade. Hursomhelst… jag tror Paramore kom trea. Tvåa? Metallica. FAN! Etta då? Jo, 30 Seconds to Mars. Men helvete!

Det intressanta är ju dock att dessa vinnare har röstats fram. Och då ska man fundera lite. Vilka engagerar sig i denna MTV-gala egentligen? Jo, jag engagerar mig ju uppenbarligen men jag röstar inte. De som röstar har kanske en snittålder på typ 13 bast och då är helt enkelt Tokio Hotel och 30 Seconds to Mars tuffare än de andra nominerade. Största beviset på vilket skämt galan är – årets platta: Britney Spears.

Jaja, man ska inte ta galan så seriöst. Det var ju kul att de delade ut Best Act Ever till Rick Astley. Men sen så är de råseriös en stund och Bono står och hyllar Paul Mccartney i 10 minuter som får ta emot nåt typ av Ultimate award.


Men som sagt, en lam gala. I det där Best-of-mtv-gala-programmet så visades massa tuffa händelser som har hänt tidigare. Det finns dock ett uppträdande som står över allt annat. Året var 1996 och jag skulle få se bandet live tre dagar efter denna händelse. Bandet hade sagt att de skulle spela sin senaste singel King Nothing live men sekunderna innan de går ut på scenen så bestämmer de sig för att vara jävliga och istället spela de klassiska cover-låtarna Last Caress och So What. Och de avslutar med att slänga ner micken och vräka ner trumsetet. ROCK! Watch it!



Nu byter jag ämne.

Jared Leto är egentligen en rätt ball skådespelare (men nu har han ju tyvärr helt satsat på hans jävla mtv-bög-band). Hans bästa film är Requiem For a Dream. Ellen Burstyn är förövrigt helt fantastisk i den filmen också, jag tror hon blev Oscar-nominerad för hennes roll. Filmen är iaf en av de snyggaste och mest påfrestande filmer som gjorts. Och vilket soundtrack! Speciellt ett stycke som repeteras som ett mantra igenom filmen vilket gör att man hamnar i en typ av trans när man ser den. Detta stycke återupplivades till trailern för Two Towers, där stycket hade gjorts extremt storslaget genom att bli orkestrerad. Jag ryser fortfarande av denna trailer men en stor del av mig tycker ändå att man ska ge fan i stycket och låta det höra till filmen Requiem For a Dream. Men det har använts fler gånger också i olika reklamfilmer, filmtrailers, speltrailers, u fuckin’ name it. Senast höll jag på att dö lite lätt när jag såg trailern till Babylon A.D eftersom nämnda musikstycke används även där. Jag har kollat upp detta lite och har hittat några trailers där samma jävla stycke har använts om och om igen. Jag blir förbannad! Har de ingen fantasi?! Finns det ingen annan storslagen musik man kan använda?! Det här måste ju vara nån typ av rekord? Är det ingen annan som har tagit upp detta? Helvete!

Kolla in dessa träljers och inse hur sjukt det är:

Requiem for a dream (originialet av Clint Mansell)
http://www.youtube.com/watch?v=KSY4Yi2ypno

The Two Towers Trailer
http://www.youtube.com/watch?v=39oFeZ57p2g

Sunshine trailer
http://www.youtube.com/watch?v=YZ2-xR54UDU

Da Vinci Code Trailer
http://www.youtube.com/watch?v=bQ7jV4Lx6bw

Valley Of Flowers Trailer
http://www.youtube.com/watch?v=rk87L544DRM

Babylon A.D.
http://www.youtube.com/watch?v=JyhEHKB6cmY

tisdag 4 november 2008

Mr MODO slutar!


Idag, precis nyss, kom beslutet att Magnus Wernblom slutar med att spela ishockey, med omedelbar verkan. Detta efter 17 säsonger, 723 matcher och 276 mål i MODO Hockey. På sätt och vis var det ändå lite väntat, han har varit bedrövlig de matcher han har spelat i år. 4 poäng på 17 matcher talar sitt tydliga språk. Förra säsongen pangade han in hela 27 mål och var en grym matchvinnare. De matcher han har spelat denna säsong har han konstant förlorat närkamper, passat fel men framförallt inte haft något tempo i sig överhuvudtaget. Visst är det tråkigt att en sådan hjälte slutar på ett sådant sätt men samtidigt är det stort av honom att lägga ner nu istället för att harva på säsongen ut. Förjävligt synd bara att han inte fick bräcka Håkan Loobs målrekord, nu hamnar han istället ett tiotal löjliga mål ifrån. Men så kan det vara ibland. Nu får han istället koncentrera sig på att sälja bilar eller vad han nu vill göra.

Tack för allt Magnus Wernblom!

måndag 3 november 2008

Lite ‘Tallica-funderingar


James Hetfield uttalar sig om hur det skulle vara att bli invalda till Rock and Roll Hall of Fame till våren (de är ju nominerade och lär med största sannolikhet vinna… antar jag). Kravet för att bli invald i detta finrum är att man ska ha spelat in skivor i 25 år och inte hur länge man har existerat, och Hetfield menar därför att Jason självfallet ska få gå upp på altaret med dom men inte Dave Mustaine. Ja, det är väl ganska självklart antar jag men det är kul att Mustaine får lite skit över sig ännu en gång och lär uttala sig via Blabbern igen om hur mycket han hatar Lars & James. Men det som jag tycker är intressant är just att Jason, ifall de bli invalda, ska ”återförenas” med sina gamla bandmedlemmar. Jag får en kick av tanken att se Jason och James på samma bild igen, de två snubbarna var de som höll ihop bandet live på 90-talet och samtidigt var det var ju uppenbarligen James som fick Jason att hoppa av bandet. Samtidigt hade nog inte avhoppet hänt om James vore den James han är idag. Men frågan är hur mycket kontakt Jason har med Metallica nuförtiden. Som jag har förstått det så är det ingen kontakt överhuvudtaget vilket är lite märkligt ändå. Den enda bilden som jag har sett med Jason och Metallica efter att Jason hoppade av är en bild som publicerades av SO WHAT med Jason och Kirk och med Kirks tillhörande bildtext ”my brother” eller liknande. Men det var längesen nu.

Dock finns det en snubbe som heter Steve Wiig som några av er säkert känner till; han är Lars Ulrichs personliga assistent och en av hans närmaste vänner. Han har hängt med rätt länge nu och det som gör han extra intressant i detta fall är att han också är en musiker (skådis också faktiskt, spana in honom i Into the Wild) och spelar bl a trummor i bandet Papa Wheelie där en viss Jason spelar gitarr och sjunger. Vad vill jag säga med detta då? Jo, att pga Steve så snackas det en del om Jason i Metallica. Lars är en nyfiken jävel och lär ha frågat en del om vad Jason gör nuförtiden osv. Fan, jag vill helt enkelt höra lite mer snack om Jason. Jag vill att Jason ska dra på ett Metallica-gig och hänga lite backstage och kramas lite och uttala sig lite om dagens Metallica osv. Och ja, en liten del av mig vill att Jason ska komma tillbaka till bandet också, även om det vore en omöjlighet. Men man kan inte förneka att man saknar vissa av Jasons egenskaper; hans energi, headbangande, sång (!) och hans mer allvarligare framtoning i jämförelse med Rob.


Mr Wiig, torkar arslet på Ulrich & lirar trummor med Jason.

söndag 2 november 2008

The King

Klippet nedan visar Elvis Presley när han sjunger Unchained Melody 21 juni 1977, mindre än två månader före sin död. Det är egentligen ett tragiskt klipp, man ser hur märkt han är av sitt extrema tablettmissbruk och han är fet och svettas och man känner knappt igen honom. Inget Elvis-fan vill minnas denna Elvis. Det var inte såhär Kungen var, detta är bara missär. MEN... lyssna och se på detta uppträdandet ty det är helt fantastiskt. Lyssna på karaktären och inlevelsen i hans stämma, en ensam man i slutet av sitt liv. Jag blir helt rörd, nästan till tårar.

Instagram

Copyright © rawk | Powered by Blogger

Design by Anders Noren | Blogger Theme by NewBloggerThemes.com