söndag 28 december 2008

Topp 5 Metallicas ”award-spelningar”

Metallica har gjort x antal uppträdanden på olika typer av galor genom åren; MTV Music Awards, Grammy awards, VH1 awards osv. Dessa uppträdanden blir alltid speciella eftersom det inte är Metallicas hemmiljö. Publiken är egentligen där för att se 50 Cent eller någon jämlike och har knappt hört hårdrock, scenen är annorlunda, ljuset är annorlunda, ljudet är annorlunda och allt som gör allt gör dessa faktorer att Metallica själva kan kännas lite obekväma och nervösa. Men det är ju detta som gör det så intressant. Nedan rankar jag mina för tillfället fem favorituppträdanden som Metallica har gjort på dessa typer av galor genom åren.
Har jag glömt något uppträdande som jag borde ha smackat med på topp 5? Kommentera!

5. Unforgiven II – 1997
Ett konstigt uppträdande men det är också därför det har fastnat. Detta är första och enda gången Metallica har spelat Unforgiven II live och det vete fan om de någonsin kommer att göra det igen. James sjunger udda med nån typ av country-stil på rösten och bandet känns allmänt väldigt obekväma med uppträdandet. Men trots att det är lamt så är det ändå fascinerande och sevärt.





4. One - 1989
Amerikanska Grammy Awards 1989. Metallica precis innan de slår igenom på allvar inför den stora massan. Och detta är nog Metallica som tuffast, dvs And Justice For All-eran. Spana in Justice-James, en klassisk look! Men James är också uppenbart lite smånervös och inleder sången på förstaversen lite tveksamt. Jasons körsång är extremt tydlig i detta klipp och DARKNESS och LANDMINE har jag aldrig hört mäktigare i något livesammanhang. Det är också uppenbart här hur mycket bättre trummis Lars brukade vara.




3. I Disappear - 2000
Drivet och energin gör detta till ett av de bästa uppträdanden som Metallica har gjort på en gala. Jason visar även här hur dominant han var live. Ett metallica i toppform. Och det låter förträffligt.




2. Fade to black 2000
Detta var Jasons sista uppträdande med Metallica och det är ju självklart detta som gör klippet så speciellt. I senare intervjuer har Jasons sagt att han redan inför detta uppträdande hade bestämt sig för att hoppa av bandet (uppträdandet är från 30 november 2000 och sen hoppade han av officiellt i mitten av januari 2001 om jag minns rätt). Han höll sig för sig själv under galans gång och saknas på de tagna bandbilderna. Han har också berättat att tårarna rann nerför kinden under uppträdandets gång. Heavy shit. Jason Newsted spöar på många sätt Rob live med sin passionerade spelstil, aggressivitet, headbangande och sång.





1. Last Caress och So What - 1996
Jag nämnde detta uppträdande i november månad men självklart måste jag lägga upp det även i detta inlägg eftersom det helt enkelt är, utan tvekan, det tuffaste uppträdandet Metallica har gjort på någon gala genom tiderna. Bandet hade sagt att de skulle spela sin senaste singel King Nothing live men sekunderna innan de går ut på scenen så bestämmer de sig för att vara jävliga och istället spela de klassiska cover-låtarna Last Caress och So What. Och de avslutar med att slänga ner micken och vräka ner trumsetet.



I Ozzys fotspår

En suverän artikel att läsa om ni har missat. DN har åkt till Birminghamförorten Aston och känt av atmosfären där Black Sabbath-gubbarna en gång växte upp och startade sin karriär.

Det är kanske denna stad vi ska ha som destination för nästa "Waste"-resa? Vad passar liksom bättre än att resa till stället där hårdrocken skapades?

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=863747

måndag 15 december 2008

GH: ’Tallica



Så var det då dags att äntligen införskaffa och börja lira det dära Guitar Hero som är så populärt. Se om det är så kul helt enkelt.

Rätt tråkigt val av Metallica-låtar ändå tycker jag. Vart är Blackened? Och Battery? Dyers Eve? Fade to Black? Skitsamma, det blir hur fränt som helst ändå.

Enter Sandman
For Whom The Bell Tolls
Fuel
Hit The Lights
King Nothing
Master of Puppets
No Leaf Clover
Nothing Else Matters
Sad But True
The Unforgiven
Wherever I May Roam
+ en Aftonbladet-artikel för er som inte redan har sett:

söndag 14 december 2008

Het har klippt sig

Hej,

Igår såg James ut såhär:


Jag hade ju hoppats lite grann att han skulle spara ut håret lite mer så att det skulle växa lika långt som han hade 99. Men så blev ju inte fallet. Idag har han klippt sig och ser numera ut såhär:


Vad tycker ni? Var det rätt att klippa sig? Jag tycker att det hade varit ballt att fortsätta spara ut håret trots att han är typ 69 bast men samtidigt gillar jag den nya frillan. Den känns jävligt mycket James 2000. Han ser lite yngre ut. Lite mer hip. Eller hur?

Jag är lite full. Gonatt.

lördag 13 december 2008

onsdag 10 december 2008

Promenera i Stockholm, på nätet.

Jag fick detta tips från Shake (ni vet killen som är en flitig bloggare på denna blogg med hela fyra stycken inlägg!)

Gå in på www.hitta.se/gatubild och klicka dig omkring i Stockholms innerstad! Faktiskt hur häftigt som helst. Alla gator funkar inte till 100 % ännu och det verkar vara på betanivå men jag antar att det kommer att byggas ut med fler städer framöver. Det är bl a kul att spana in alla människor som har blivit ”förevigade” genom detta. Bland annat hittar man den här balla snubben:




Mycket tufft som sagt. Seså, sätt nu igång och promenera runt på Stockholms gator! The future is here.

tisdag 9 december 2008

Darrell Lance "Dimebag" Abbott 1966/08/20 - 2004/12/08 R.I.P

Igår var det fyra år sedan Dimebag Darrell blev ihjälskjuten på scen. Lika sjukt nu som då. Han ska bli hedrad för all framtid.

Jag bildgooglade på "dimebag" och fann denna bild på den 9:e sidan. Det tycker jag är häftigt.




Och så en bild som visar Dimebag som vi vill komma ihåg honom; full i fan, rött skägg, coola gitarrer och brudar.


Gör nu detta: välj en Panteralåt och lyssna på den. Smacka sen ner en kommentar om vilken låt ni valde och gärna varför. Själv lyssnar jag just nu på Hollow. Sentimental och vacker, och tung som fan.

Jag råder er att börja i tid


Det är under denna tid på året som denna blogg är som mest intressant. Det är i dessa tider (snart iaf) som vi lägger upp våra listor; årets bästa skivor, årets bästa spel, årets bästa fyllor, årets bästa konserter, årets bästa mammor osv. Om vi koncentrerar oss på årets skivor så är mitt tips att ni redan nu börjar att spåna på den listan. För det är ett jävla jobb. Jag satt nu och skrev upp alla de skivor som är kvalificerade för årets skivor och kom snabbt upp i 30 skivor. Fy fan. Och det är många som jag måste lyssna in mig mer på för att kunna sätta en korrekt listplacering. Jag kommer att, precis som förra året, göra en topp 15 + en massa bubblare och garanterat någon eller några årets besvikelser. Plats #1 är väl ganska given för oss alla (förutom för Swooz’n då) men i övrigt kommer det att bli spännande! Och det är jäkligt bra också med sådana här listor för då får man oftast en massa skivtips.

Börja i tid!

Ps. Gammfarsan - hip-snopp är förbjudet i år! Ds.

Resistance: Fall of Man


En skrämmande jävel.
Så har jag klarat detta spel. Jag köpte det billigt och ville lira det mest för att det var en av release-titlarna till ps3, och att tvåan kommer nu (som har fått rätt bra betyg) som jag kanske blir sugen på att skaffa någon gång (och då måste man ju ha lirat ettan) samt för att… det var billigt.

Handlingen är spännande. Året är 1951 och ett utomjordisk virus, s k Chimera, har slagit ut stora delar av världen. I rollen som sergeant Nathan Hale är man medlem i en amerikansk styrka som ska bistå att befria England från Chimera-rasen. Det går åt skogen och hela styrkan slås i spillror. Enda överlevande är såklart Hale som själv har blivit infekterad men istället för att hamna i koma och bli en Chimera själv så har han fått några av dess egenskaper, såsom att läka fort osv. Sedan kämpar man sig långsamt framåt i de engelska städerna för att försöka stoppa Chimera.



Sgt. Nathan Hale - en hård jävel

Spelet är ett s k science fiction first-person shooter och jag har väl varit rätt tveksam till att spela s k FPS på ps3 eftersom man inte har samma kontroll som man har när man sitter med en mus och tangenbord till PC. Men det är också det som är charmen, att inte ha full kontroll, ty när man sitter på sin PC så är man nästan lite för duktig. Men när man spelar med en ps3-kontroll så blir det nästan lite mer ”äkta”. I like it.

Spelet har två år på nacken och visst märks det. Man kan klassa det som ett helt godkänt lir men det känns ofta som en sämre kopia på många andra spel. Framförallt Half-life 2 har det snotts extremt mycket ifrån men även Call of Duty. Men jag gillar blandningen mellan science fiction och andra världskriget. Alien-byggnader i ett snöigt, kallt och söndersprängt London är tufft. Och jag gillar också den hyfsade variationen på vapnen, där det är Chimeravapnen som är de mest underhållande. Spelet blir också tuffare ju längre man kommer i spelet eftersom man kommer längre och längre in i Chimerarasens ”bebyggelse”. En snygg detalj är också berättarrösten som mellan varje bana berättar vad som händer runt omkring samtidigt som det varvas med stämningshöjande svart-vita bilder som osar ”andra världskrig”.


Det ska bli intressant att se hur mycket bättre Resistance 2 är. Men mest blir jag dock sugen på att spela Half-life 2 igen.


En ytterst farlig jävel

måndag 8 december 2008

All Nightmare Long - musikvideon!

Jag har sett den tre gånger nu och vad kan man säga? Det är definitivt Metallicas mest originella video sen One. Creepy. Och konstig. Jag både gillar den skarpt och det motsatta. Men den funkar. Passar perfekt in på Nightmare-temat med sådan old school-skräck. Jag sätter en miljard på att Kirk har haft ett finger med i det hela. Speciellt efter hans video-babble om ryska old school-filmer. Metallica!

Watch it:



Eller i lite bättre kvalla:
http://www.metallica.com/index.asp?item=601688

Instagram

Copyright © rawk | Powered by Blogger

Design by Anders Noren | Blogger Theme by NewBloggerThemes.com