söndag 14 juni 2009

Disposable Heroes Pt. III

Kanske är det för att jag har varit så inihelvete bakis idag och det första jag verkligen koncentrerar mig på detta… eller så är verkligen detta klipp helt enkelt hur bra som helst! När Metallica lirar live nuförtiden så finns det ofta en del att klaga på såsom Lasses trumspel, James röst och Kirks slarv. Men som sagt, på detta klipp nedan så spelar de hur jävla bra som helst. T o m Lars är the shit. Och de ser också verkligen peppade ut. Att det är den tredje kvällen i rad i Mexico City, och att spelningen spelas in för ett kommande dvd-släpp, spelar säkert in men det är hursomhelst hur bra som helst. Och ni som inte tycker som jag och sågar detta klipp. FU! Watch it go. Hail Metallica!

lördag 13 juni 2009

tisdag 9 juni 2009

Rawk listar Metallicas 10 sämsta låtar

Vår kära och otroligt skönt nördiga Metallicavän Büster listade de enligt honom Metallicas tio sämsta låtar i en kommentar på Daves Metallimania-inlägg. Jag kände givetvis att jag fick lov att göra samma sak, speciellt med tanke på att jag tidigare har listat Metallica tio BÄSTA låtar här:
http://smackebonk.blogspot.com/2008/04/erik-persson-listar-de-enligt-honom-tio.html


Uppdraget går alltså ut på att lista Metallica tio sämsta låtar, utan inbördes ordning. Man får inte välja en cover och låtarna måste väljas från någon av de nio studioalbumen. Sedan ska man givetvis argumentera för varför låten är så dålig, att bara lista en låttitel håller alltså inte!


När jag gjorde denna lista så hade jag mina titlar ganska klart för mig men när jag gjorde en lyssning så ändrade jag mig och hittade bara de positiva bitarna på låtarna och när jag balanserade de sämre bitarna mot de bättre så höll ändå låten måttet. Det är otroligt svårt att som en Metallicanörd göra en sådan här lista, att verkligen kunna medge att Metallica suger ibland också. Fast ändå inte, jag har blivit liite mer objektiv på äldre dar. Fast Lars Ulrich är fortfarande världens bästa trummis.

Vad kan man säga mer då? Jo, att det är tråkigt (och lite fegt) att BARA välja låtar från St. Anger och Load-skivorna. Men så blev det givetvis mycket för mig ändå. Sedan har jag faktistk bara valt två låtar från utskällda St. Anger. Hur kommer det sig då? Jo, jag kanske gillar skivan helt enkelt. Sedan är det svårt att plocka ut några låtar som är mycket sämre än andra på St. Anger – det är en jämnbra (eller jämndålig kanske?) skiva helt enkelt.
Men här kommer den slutligen då: min lista på Metallicas tio sämsta låtar, utan inbördes ordning.
Attitude
Jag hade läst en förhandsrapport av en viss Niclas Swanlund (tror jag) för Club Scandinavia på denna låt där han beskrev låten som typ ”Dra åt helvete vilket tungt riff” osv och bara öste positiva grejor. Sedan läste jag också en intervju med Kirk att han hade skrivit ett solo innan James skrivit texterna och sen när Kirk fick höra texten så fick han skriva om solot helt och hållet för att texten var så tung och mörk. Och sen hörde jag låten och… näe. James sjunger på med sitt ”Just let me kill you for a while, Just let me kill you for a smile..” och sen refrängen, ”Born into attitude, Asleep at the wheel... And run like hell.” Äh. En låt som de garanterat skulle ha skippat om de resonerade som de gör idag.

Jump In The fire
En homogen samling speed/thrash-låtar och den übercoola (Anesthesia) Pulling Teeth gör Kill ’em all till en sjukt klassisk skiva. Men sen så har vi ju också Jump In The Fire. Även om det är en klassiker så är det ändå en låt som inte har åldrats med värdighet. Lyssna bara på hur den låter live. Disco em all?

Slither
Kirk (?) råkar skriva Enter Sandman-riffet bluesstyle och James och Lars ignorerar det.

Escape
RTL och MOP är ju på många sätt två likartade skivor; 8 låtar, grymt förstaspår, titelspåret som andralåt, ”balladen” som fjärde osv. MOP är ju dock den bättre av de två, först och främst eftersom det helt enkelt är en samling bättre låtar och medlemmarna hade mognat lite extra som musiker. Men så har ju RTL, i jämförelse med MOP, den mindre bra låten Escape. Den må vara kult denna också men det finns en anledning till att Metallica inte spelar denna låt live.


Better than you
Lyssna på introt. Det där ljudet. Jag vill minnas att Metallica var inspirerade av en massa häftig modern elektronisk rock (typ Prodigy?) och ville ha något häftigt i början. Det sabbar låten direkt. Men sen börjar riffet och det är ju ett ganska tungt riff egentligen men alldeles för jävla simpelt och enformigt. Och sen när sången börjar så blir det alldeles för glatt och lattjo lajban. Seriöst, det är en totalt intetsägande låt. Och sen den där effekten på sången refrängen. Usch. Solot är också dåligt. Kirk hade en dålig dag/vecka i studion och spelar ett vanligt simpelt bluestrudeluttande som bara är såå tråkigt. Texten är också ett lågvattenmärke.

Ronnie
Jag tillhör ju minoriteten som gillar Load, få band skulle våga göra en sådan platta med tanke på deras tidigare skivor osv. Men även jag kan hålla med om att de gick lite för långt med experimenterandet ibland. Ronnie är största exemplet på detta och kan vara den sämsta låten som Metallica någonsin har skrivit.

Purify
Jag gillade den först. Den, tillsammans med avslutningsspåret från St. Anger, kändes mest thrashig i riffandet men jag är helt inne på Büsters bana på att refrängen är jobbig och sen så avslutningsriffet… Klippa och klistra-VM: ”Vi har ett riff kvar – vi lägger det här. Kung. Fuck it.”

Some Kind of Monster
Jag är så jävla less på den här låten. Och jag tänker bara på filmen med samma namn när jag hör den. Ja, det är tungt riffande och tunga texter men den är så jävla lång och enformig. Den skulle tjäna så inihelvete på att kortas ner och det fattas verkligen ett förlösande Kirk-solo.

Cure
Det är coolt intro och riff. Och James pratar på ballt från början men sen glider den ut i … ingenting och blir menlös.

Prince Charming
Egentligen gillar jag den här låten. Det är rockriffigt och småcoolt. Men samtidigt för glatt och i längden (efter att ha hört låten 666 gånger) så ger den inte ett skit. Och refrängen har de snott från The Four Horsemen. Och låttiteln, Prince Charming? Gay gay gay. De hade slut på låttitlar och förvrängde King Nothing från året innan.

söndag 7 juni 2009

Elvis är kung – när man känner igen sig!

Serien Elvis är en ofta klockren seriestripp som publiceras varje dag i Metro. Den handlar om Elvis och hans vardagsbekymmer som han gärna diskuterar med sin fru. Som jag har fattat det bygger den, likt serien Rocky, på skaparens egna liv och när man känner igen sig är en sådan serie klockren. Då ler man för själv i tunnelbanan när man, likt tusentals andra, är på väg till sitt jobb på morgonen och surar.

Min bror ringde nyss mig och snackade skit om tv-serier och spel och vice versa. Jag satt dock och halvsov och var småirriterad och orkade inte prata så länge. Han nämnde dock Elvis-strippen från 1 juni och jag tyckte den var klockren. Klicka på den och läs:


Anledningen till att jag satt och sov nu var ju för att jag var uppe lite för länge inatt (halv fem) och spelade Killzone 2. Och då känner man sig ofta lite segare och surare än vanligt. Fast jag har försökt att vara glad när jag och Linn har varit runt i stan och varit på lägenhetsvisningar och varit runt på klädaffärer där Linn tittat på bröllopsklänningar medan jag har stått bredvid i solbrillor och varit ball.

torsdag 4 juni 2009

World Painted Blood

... heter Slayers nya album.

Kanske inte lika upprörande albumtitel som God Hates Us All eller Christ Illusion men ordet Blood finns med, och ni vet ju alla att Slayer har gjort ett hyfsat album tidigare där det ordet finns i albumtiteln.

En viss Greg Fidelman producerar, ska bli spännande att se om han lyckas göra en "Death Magnetic"!

Mer info och intervju med King och fanskap här:
http://www.roadrunnerrecords.com/blabbermouth.net/news.aspx?mode=Article&newsitemID=121295

tisdag 2 juni 2009

Erik Les Paul Persson


Det är för mycket snack om tv-spel!

Titta istället på denna bild:


4Sound och Musikbörsen, två kedjor som säljer musikinstrument, skulle alltså ha en fet rea med upp till 75 % rabatt på gitarrer och dylikt. Jag har ett tag nu varit sugen på att köpa mig en Epi Les Paul Custom och tänkte att jag kanske kan hitta en sådan på denna rea. Min tanke var att vara där nån halvtimme innan det öppnade men eftersom jag inte kom loss från jobbet så var jag inte där förrän halvsex.

När jag närmade mig fick jag en chock; vad som verkade vara alla musikinstrumentintresserade i hela Stockholm hade åkt dit för att försöka fynda. Kön till att få komma in i det 300 kvadrat stora tältet var flera hundra meter lång och det var hundratals (om inte tusentals) snubbar som köade. Jag prövade att ställa mig i kön med Crack The Skye i lurarna. Tiden gick långsamt och kön gick extremt segt framåt. Men för att hålla folket i kön peppade gick 4Sound-personal fram i kön med diverse Gibson-gitarrer för att sälja dessa på direkten. Gibson-gitarrer som normalt gick på 50 lax sålde de för halva priset och det var alltid nån snubbe i kön som skrek ”Jag tar den!”. Och så fortsatte det. Ytterst underhållande. Var femte person som hade varit inne i tältet kom också ut med något. Det kunde vara en gitarr, eller en stärkare eller nån liten studiogrej eller vad fan som helst. Detta gjorde att väntandet blev ganska kul ändå. Sen snackade jag Soundgarden och gitarrer med snubbar runt omkring mig och detta gjorde också att tiden flöt på lite snabbare. Men sen började det regna, ganska kraftigt från och till också och det var inte så kul. Vissa i kön (oftast ungdomarna som ändå insåg att de inte skulle ha råd, trots rean) gick hem men jag kämpade kvar. Sedan blev jag lite skitnödig ett tag och tänkte ”Va fan, ska jag tvingas lämna kön för att jag måste skita?!”, men nöden försvann och regnandet övergick i lite lätt duggande. Men jag var dock kall och frusen. Sedan när jag kanske var en halvtimme ifrån att komma fram, och då hade jag stått två timmar i kö, så började jag och snubben bredvid mig snacka om vilken gitarr vi skulle kunna tänka oss att köpa därinne. Jag sa att jag var ute efter en Epiphone Les Paul Custom och lätt skulle kunna köpa den på direkten för 4500 (normalt pris ligger väl på 7-9000) och vips kom det fram en personalsnubbe med en sådan gitarr, pris 4000. Jag gick fram och kände på den och sa att jag köper den för 3700 pga duggrabatt och det gick fint. JÄ!

Så nu är jag ägare till en Epiphone Les Paul Custom! Framöver kommer jag att byta till Gibson-mickar och kanske lite annat fix och då blir det en ännu bättre gitarr. Hursomhelst så är jag jävligt nöjd!
Snygg brud och snygg NY gitarr!

måndag 1 juni 2009

Instagram

Copyright © rawk | Powered by Blogger

Design by Anders Noren | Blogger Theme by NewBloggerThemes.com