söndag 29 november 2009

Fenomenet Takida

Snubbarna från Ånge och Ö-vik spelade inför ett slutsålt Hovet i lördags. Det är helt sjukt egentligen. Jag har funderat på vilka svenska band som är större än Takida och jag kommer fram till att det bara är Kent som drar mer folk än detta band. Eller finns det något annat band som drar mer folk än Takida i dagsläget? Tittar man på internationella band så är det många som får spö av Takida publikmässigt. Paketet Judas Priest/Megadeth/Testament hade t ex långt ifrån slutsålt på Hovet i våras.

Det är också fascinerande vilken extremt stor klyfta det är mellan fansen och musikkritikerna när det gäller detta band. Det finns få band som blir så konstant sågade som Takida. Men bandet fortsätter att dra fulla hus och deras skivor säljer som smör. Jag har aldrig gått igång på deras fascinerande kommersiella form av amerikansk grungerock men är ändå imponerad över att de lyckas skriva musik som uppenbarligen gillas av så många. Det är totalt ofarligt och mjukhårt på ett sådant där mesigt sätt men om man ska se positivt på detta så kan det faktiskt vara lite av en inkörsport till den hårdare musiken. Det är ju ändå distade gitarrer och rockigt och om unge Kalle 12 bast sedan hittar grungeband som Alice In Chains och Soundgarden och för höra en originalsångare som Eddie Vedder (och sedan går vidare till SLAYER) så är det ju kanon.

Till sist vill jag avslöja att jag rös när jag satt som publik och fick se och höra när Takida spelade låten Curly Sue ifjol på grammisgalan. Se detta uppträdande här:




Dessutom så gillar jag låten Evil Eye. Känns lite som en Paradise Lost-dänga från Symbol Of life-skivan:
http://open.spotify.com/track/5tINYkFD4LRtBDRYJH7NYd


Självklart måste också nämnas att det suveräna, snygga och snuskiga bandet Dirty Mischief uppträdde som förband till Takida en gång i tiden på Sliperiet i Ö-vik. Jag tror det var 2004, eller kanske 2005? Hursomhelst fick Dirty Mischief inga applåder ÖVERHUVUDTAGET efter att de spelat sin första låt (det blev bättre under konsertens gång dock). Kanske blev de unga damerna chockade av den grymma refrängtexten:
I wanna feel your rock and roll
Deep inside my soul
There’s somehing I gotta tell
Baby I’m the devil and you’re going to hell



Takida live på Hovet. Observera deras Metallica-scen

lördag 28 november 2009

Historisk line-up!


18:15 ikväll: MODO – Rögle. På isen är följande tre spelare tillbaka: Niklas Sundström, Peter Forsberg och Markus Näslund. Den som inte dreglar och får stånd av detta är totalt ointresserad av hockey.

Jag gillar dessa två kedjor:
Skröder-Sundström-Zuccarello (Elitseriens överlägset bästa kedja ifjol)
Forsberg-Svartvadet-Näslund (Behövs inte kommenteras)

Kanske får Horava fnatt och sätter ihop Susse med Mackan och Foppa också. Då är den klassiska junorkedjan från 93 tillbaka (69 poäng på sju matcher – fortfarande internationellt rekord i JVM).

Jag har redan en jävla puls för detta är sanslöst coolt. Men man ska komma ihåg att förutsättningarna är långt ifrån optimala:

- Susse har nyligen opererat ljumskarna och har endast spelat två matcher i år. Vi får hoppas att ljumskarna håller och att han har någon form av matchtempo i kroppen.

- Foppa är inte helt frisk ännu från bihåleinflammationen.

- Markus Näslund har endast tränat i två veckor och hoppar in pga läget i tabellen. Jag tror att han helst hade velat vänta i två veckor till kanske.

Äh, nu ska man inte vara negativ! Detta är först och främst hur roligt som helst och skitkul för svensk hockey.

torsdag 19 november 2009

Mastodon på Europaturné i februari + Metallica till Europa i April!

Mastodon, det band som vi alla vill se på en riktig jävla headline-turné, kommer till Europa i Februari. Men tyvärr så pippar de oss i rumpen eftersom inget Sverige-datum är bokat. Inget Skandinavien-datum överhuvudtaget. Inte än iaf. Skärpning för helvete!

Metallica, det band som vi alla har sett tusen ggr nu, ska till Europa i april. Än så länge är bara ett datum bokat (Oslo 13:e april) men det kommer fler och det skulle förvåna mig oerhört om det INTE blir ett Sverige-datum inbokat. Gubbarna ger sig fan inte!

Brent!

James!


onsdag 18 november 2009

Mera MODO!

Det var helt jävla underbart att vara på plats i Gävle igår och se ännu en Foppa-show. Han har bäst poängsnitt i Elitserien nu (ja, han har inte spelat så många matcher men ändå...) och han visade för fjärde MODO-matchen denna säsong att han är bäst i Elitserien. Eller som Wikegård sa: "Det är ungefär som att Zlatan skulle spela i Allsvenskan.".

Jag kommer att vara på plats i Swedbank imorgon, jag och Kriz ska dominera ståplats, och på fredag kommer jag att vara på plats och titta på MODO Hockeys träning kl. 10.30 - japp, det är MODO-feber nu!

Kul som fan att Hinote är tillbaka också. Han är totalt orädd för allt och har en energi som kommer att lyfta hela laget... och publiken!








Frågan är ju också om han tar med sig frugan till Ö-vik så att Ö-viksborna får något att dregla efter. Jag antar att hon kommer att hänga med Foppas brud en hel del.


tisdag 17 november 2009

söndag 15 november 2009

Isis live på Strand 4 november 2009


Isis har länge varit ett av de band som legat på min att-måste-se-live-lista men nu kan jag äntligen stryka dem från listan också. Jag fastnade totalt för Isis i och med det stora genombrottet - 2002 års skivsläpp Oceanic. En fantastisk skiva på många sätt även om jag håller Panopticon från 2004 strået vassare. Isis har gett mig extremt mycket och i fråga om musikaliska trippar står de nästan högst i topp. Pröva t ex att ligga och slumra till Panopticon och jag lovar dig spännande drömmar.

Men efter Panopticon har de, i alla fall för mig, blivit lite sämre. Eller, det känns som att de inte har förnyat sig tillräckligt mycket för att jag ska hålla mig lika intresserad. Årets Wavering Radiant har jag t ex haft väldigt svårt att komma in i – men det har faktiskt gått betydligt bättre efter att ha hört Isis live.

Det är mycket folk denna kväll på Strand och publiken är heltaggade när Isis kliver upp på scenen. Jag har några drinkar i magen och mår prima när Isis inleder med förstaspåret Hall Of The Dead från senaste skivan. Ljudet är fantastiskt bra på en gång och de är otroligt tajta. Men de 2-3 första låtarna har jag lite svårt att greppa och jag känner mig av någon anledning okoncentrerad och lite tankspridd. ”Jag ser ju ISIS, detta är ju hur jävla bra som helst. Eller?!”. Det är bra men jag blir inte hänförd på det sätt jag hade förväntat mig. Men sedan när de där så karaktäristiska uppbyggande instrumentala bitarna kommer så blir jag mer och mer uppslukad för varje minut som går och försvinner in i musiken. Blundar, headbangar, njuter. Det superba ljudet gör att man hör alla instrument tydligt och det finns hela tiden små detaljer att titta och lyssna på.

Om man ska jämföra Isis med liknande band som Cult of luna och Neurosis är Isis betydligt mer atmosfäriska och drömska och även om det finns väldigt tunga element så känns Isis definitivt som ett betydligt mjukare band. När Neurosis kan vara extremt tunga och onda live så är Isis snarare vackert och fridfullt. Visst har de extremt tunga element men i mina ögon är det de drömska ljudlandskapen och de hela tiden påbyggande nyanserna som är själva essensen med Isis.

Den i mina ögon stora svagheten med Isis är Aaron Turners sång. Hans stämband är inte det mest imponerande vare sig han sjunger vanligt eller growlar. Och live var jag rädd att detta skulle vara ännu mer tydligt men där hade jag fel. Hans sång var snarare det motsatta live. Kanske fanns det en hel del effekt på sången och kanske försvinner sången bort lite i ljudlandskapet men han gjorde mycket bra ifrån sig.





Överhuvudtaget är det ju Aaron Turner som är frontfiguren i bandet och när han headbangar med hela kroppen tar han upp mest plats på scenen. Dock är det som snyggast när hela bandet exploderar i tyngd och alla (utom den tråkiga keyboard/gitarrist-killen) headbangar och gungar i takt med den storslagna musiken. Sjukt mäktigt.

Jag nämnde ovan att Wavering Radiant har varit lite seg att fatta på skiva men när livematerial mest bestod av låtar från denna skiva har den också växt betydligt. Threshold of Transformation är ett monster, både live som på skiva.

Som ni märker är jag jäkligt nöjd med denna konsert. Ska jag klaga på något så körde de för få låtar från Oceanic och Panopticon men det är ju samtidigt förståeligt. Isis har dock gett mig pånyttfödd energi och kommer att fortsätta ligga på favorit-hyllan.

Till sist bör man säga något om Strand vid Hornstull. Jag har aldrig varit där förut men den förhållandevis avlånga lokalen är ett suveränt ställe med tuff atmosfär. Står man långt inne i lokalen och tittar ut genom fönstren så känns det nästan som att man är ute till sjöss eftersom lokalen ligger bokstavligt talat alldeles vid vattnet. Mer konserter här tack!


Hittade den här bilden på Flickr.com. Spana in hur glad man är när man ser Isis. Färne ser ut att vara lagom emo. Lite av min kalufs är tyvärr det enda man kan se på denna bild.

Bonus!
Isis sprillans nya video till "20 Minutes / 40 Years":

tisdag 10 november 2009

Instagram

Copyright © rawk | Powered by Blogger

Design by Anders Noren | Blogger Theme by NewBloggerThemes.com