onsdag 23 juni 2010

måndag 21 juni 2010

onsdag 16 juni 2010

The Big Four - på bild!


Ikväll smäller det i Polen då The Big Four står på samma scen för första gången i världshistorien! Och lagomt till detta kan man spana in en bild på samtliga medlemmar (förutom jävla Jeff Hanneman som säkerligen har druckit för mycket Jäger) tillsammans för första gången. Jag tycker det är en spännande bild på många sätt. Bara att se herr Mustaine på samma bild med Metallica är eggande. King och Hammett ser ut att vara värsta polarna och det känns som att det inte är långtifrån att de kristna frontmännen Hetfield och Araya ska ge varandra en kram några sekunder efter att bilden tas. Ungtuppen och Megadeth-gitarristen Chris Broderick, som står längst till höger i bild, ser av förklarliga skäl lite vilsen ut - och peppad som fan samtidigt. Kung!

tisdag 15 juni 2010

Kiss live på Stadion 12 juni 2010



Så kan man äntligen bocka av att man har sett ännu ett klassiskt hårdrocksband live. Det vete tusan om jag har något ”måste”-band kvar att se av denna kaliber? Ja, Mötley Crüe senare i sommar ska bli intressant…

Senast Kiss var i Sverige för ganska exakt två år sedan hade jag en biljett men prioriterade en kick-off till Krakow med mitt nya jobb istället. Ångesten över detta beslut fanns kvar länge eftersom jag på något sätt kände att det kunde ha varit sista chansen att se Kiss. Det var det ju naturligtvis inte - Gene och Paul kämpar på och har friska och ”unga” kopior på Ace Frehley och Peter Criss i form av Tommy Thayer respektive Eric Singer. Och jag tror och hoppas att de kommer tillbaka ytterligare en vända.

Mina förväntningar på showen var ganska lågt ställda egentligen förutom att jag visste att det skulle bli en trevlig underhållning. Men jag måste ändå säga att det var bättre än jag trodde. Showen, som sägs vara den största i Kiss historia, är så påkostad och storslagen att det är omöjligt att inte gapa och höja ögonbrynen.

Konsterten inleds maffigt där medlemmarna åker på en ramp över trummisen och inleder med Modern Day Deliah, förstaspåret från den senaste oväntat bra plattan Sonic Boom. Tyvärr går nog mycket av effekterna bort eftersom det fortfarande är så ljust ute. Detta är ju tyvärr ett klassiskt fenomen för utomhuskonserter i Sverige men med Kiss extremt visuella show blir detta extra påtagligt. Efter inledningen så backar de tillbaka till allra första början av karriären och kör Cold Gin vilket var sjukt coolt. Sedan avlöser rockdänga efter rockdänga varandra men tyvärr så lyfts aldrig showen riktigt under konsertens första hälft, förutom under Deuce och Firehouse då hela scenen ser ut att brinna.

Det är när Gene kör sitt klassiska nummer där han står ensam och spelar distad bas och spottar blod och sedan flyger upp till en plattform vid ljusriggen för att spela I Love It Loud som showen verkligen kommer igång på allvar. Och det är mycket tack vare att publiken sjunger med och att det har blivit mörkt så att ljuseffekterna får större effekt. Love Gun följer samma mönster i allsång och sedan följer suveräna Black Diamond, som dock publiken sjunger pinsamt tyst från början, för att sedan explodera i Detroit Rock City. Under denna låt blir nästan pyron för mycket och överröstar musiken totalt i de inledande smällarna.



Som extranummer sjunger Eric Singer den obligatoriska balladen Beth och s
edan stegras konsterten upp igen genom Lick It Up som funkade oväntat bra. Detta mycket tack vare jampartiet de har mitt i låten. Under I Was Made For Loving You åker Paul ut till en plattform i publiken och sjunger vilket såg extra spektakulärt ut i regnet. God Gave Rock And Roll To You II som följer blir lite för lång och tjatig och tillhör inte någon favorit för mig men avslutningen med Rock And Roll All Nite är så mycket discopartyrock det bara kan bli med det fetaste konfettiregn jag har sett och sedan avslutades allt med ett långt fyrverki som håller på hur länge som helst.




Paul Stanley har fått mycket kritik under turnén och när han står och tar höga toner a capella låter det inte speciellt bra. Men mycket försvinner under musiken och under refrängerna får han bra hjälp från resterande bandmedlemmar, speciellt från Eric Singer som är grym på de höga stämmorna. Men även om Pauls tonsäkerhet inte är 100 % (kom igen, gubben är snart 60 bast för helvete) så är han kung ändå. Hans charm på scenen med skuttande och dansande och vickande på rumpan och överpepp är sjukt kul att se och smittar verkligen av sig. Linn har varit smygkär i Paul Stanley sedan hon var liten och jag måste nästan medge att jag blev lite kär jag också. Gene Simmons kör sin grej och visar mycket tunga och man tänker hur kung det är och ibland tänker man hur patetiskt det är. Fast gubbarna är legender och det är kul att ha fått se detta live.

Men för att sammanfatta hela spektaklet så var det en extremt påkostad och underhållande konsert som verkligen gav valuta för pengarna. Intrycken var dock så många och jag hade gärna velat se denna spelning igen.



Bilder från Rockfoto.nu.

onsdag 9 juni 2010

Joel O'Keeffe gör det igen

Spana in klippet, det tuffa börjar från 2:40 och framåt. Jag är återigen helt fascinerad. Det ser ju helt vansinnigt ut. Hur fan får han tillåtelse att göra detta?Detta kommer att bli hans död nån gång. Det blir kung. Det här är show och allt vad rock and roll handlar om - lite galet, farligt och naket.

Furious Ass, du som var på plats, såg du detta?

tisdag 8 juni 2010

Det där med att vara blå och ha dålig musiksmak...


...hör ihop vet vi sen länge (Fredrik ”Da Buzz” Reinfeldt vs. Lars ”Danko Jones” Ohly). Men nu har Moderaterna gått ett steg längre och hyrt in självaste Mange ”Glassiiiiigt” Schmidt för att framföra Moderaternas vallåt ”Flyter”. Fy fan.

Text:

Det här är en låt
Låt den klinga sitt plong
utan tvingande tvång – det är bara en sång
Och vi gillar att sjunga utan händer för munnen
Lycka är att tycka utan att vara tvungen
Vi bör bejaka inte hålla tillbaka
varje utstickande haka som vill smaka
och jag vill ha en stad
som blir glad om man är entusiast
Vill ha ett land som tar hand om
utan att hålla fast

Om det flyter – låt det flyta
Om det funkar – låt det funka

Om du är driftig så kom igen och driv nåt
Om du är skrivkunning kom igen och skriv nåt
Om du har viljan så kommer du att bli nåt
Tänk på våra barn som ska vandra där som vi gått
Tänk på alla de som gick där före oss
om vi fick säja någonting och de hörde oss
Kanske tackar vi de döda för vår demokrati
Kanske tackar vi för frihet oavsett parti

Om det flyter – låt det flyta
Om det funkar – låt det funka

Tänk att fria viljor ännu anses va så märkliga
Det finns så många därute med drömmar att förverkliga
För många grupperingar dopar med duperingar
men glöm vad vi tillhör - bedöm vad vi tillför
Och skrota ruttna inrotade vanor och anor
Fundera mer i dina egna banor utan fanor
Det finns förtjänster både till höger och vänster
men kitteln i mitten så hittar man hiten med titeln

Om det flyter – låt det flyta
Om det funkar – låt det funka

Bygg en moské baby bygg gärna tre baby
Låt ingen annan jävel krossa din idé baby
Vi sågas gärna en gång till av skarpa hjärnor
men att få säja vad vi vill ger vi fem stjärnor
Estradörer frisörer entreprenörer
Lektörer Dansörer lastbilschaufförer
Direktörer konduktörer Charmörer som förför er
Regissörer flanörer distributörer
Massörer som rör er Grannar som stör er
Ingenjörer körer sufflörer traktörer
Skulptörer krönikörer OS-medaljörer
Underleverantörer riddarhus-sirer amatörer;
Vad ni än tar för er

Om det flyter – låt det flyta
Om det funkar – låt det funka




AC/DC live på Stadion 3 juni 2010



Jag känner ändå att jag måste skriva några ord om AC/DC-konserten i torsdags för det är egentligen först nu som jag har landat från upplevelsen. Jag tänkte inte skriva en cp-recension som jag gjorde senast men som sagt, några ord krävs ändå.

Showen var exakt likadan som senast i Globen förutom en detalj – fjollåten Anything Goes var utbytt mot rock and roll-dängan High Voltage och därför var detta på många sätt också höjdpunkten för kvällen eftersom jag blev så ”chockad” över att de spelade låten. Och refrängen är så jäkla bra.

Jag fängslades återigen över hur extremt tungt gitarrljud bröderna Young framkallar tillsammans. Tyngden i refrängen i Shot Down in Flames, riffet i Dirty Deeds Done Dirty Cheap och introt för For Those About To Rock (We Salute You) fick mig att bita ihop tänderna och headbanga tills nacken blev öm.

Hela Stockholm Stadion körade på ”Oi Oi Oi”-partiet i TNT och det var så mäktigt att jag gick gåshud. Under The Jack filmades tre unga tjejer i varje refräng och det är fascinerande förnedrande och underhållande att se dessa tjejer peppade som fan sjunga ”She’s got the jack” troligtvis utan att ha någon aning om vad den texten syftar på.

Jag insåg också vilket fascinerande totalvärdelöst mellansnack Brian Johnson har. Han kraxar lite, skrattar hest och säger ”Okeeey!” och sen kör de nästan låt. Han är ingen frontfigur på det sättet.

Visst faller de nya låtarna platt jämfört med klassikerna och visst skulle man vilja höra fler 70-talsklassiker. Men det är taskigt mot deras 80- 90- och 2000-tal, taskigt mot Brian Johnson och taskigt mot svensson-publiken som t ex brats-killarna framför oss som började dansa och sjunga med på allvar för första gången i refrängen till You Shook Me All Night Long.

Men låten som verkligen bär upp hela konserten är Angus Young one-man-show under Let There Be Rock. Det är totalrock och snubben visar vilken unik rockkung han är på alla sätt. Den symboliserande orgasmen när han ligger på plattformen som höjs och det sprutar ut vitt konfetti säger allt om hur kaxig han är och vad showen verkligen handlar om.

Jag hoppas verkligen att jag får uppleva detta igen. Och igen! AC/DC är och förblir världens bästa rockband genom tiderna.
Bild från Rockfoto.nu.

Nytt material med Crowbar och Stone Sour

Bootleg-filmat är alltid härligt. Rått, brutalt och ärligt. Alltid kul och intressant att höra nytt material på detta sätt.

Tuffingen Kirk Windstein verkar ha lite tid över från DOWN och passar på att spela med sitt Crowbar. Nedan spelar de en ny låt som ska komma på en ny platta någon gång i framtiden. Tungt riffande som satan vilket lovar gott. Hela skivkatalogen ska också släppas på nytt på herr Anselmos skivbolag Househouse Records. Då ska jag en gång för alla gräva ner mig ordentligt i Crowbar.



Stone Sour-medlemmarna lär ju vara chockade över vad som har hänt men de kör iaf på som vanligt verkar det som. Nedan är premiären på Mission Statement - inledningsspåret från kommande plattan Audio Secrecy som släpps 7 september. Låten låter helt klart mycket Stone Sour, dvs medryckande och svängig kommersiell metal. Men jag gillar det. Låten kommer man också att kunna ladda ner från deras hemsida på torsdag och 48 timmar framåt.

tisdag 1 juni 2010

Instagram

Copyright © rawk | Powered by Blogger

Design by Anders Noren | Blogger Theme by NewBloggerThemes.com