tisdag 15 juni 2010

Kiss live på Stadion 12 juni 2010



Så kan man äntligen bocka av att man har sett ännu ett klassiskt hårdrocksband live. Det vete tusan om jag har något ”måste”-band kvar att se av denna kaliber? Ja, Mötley Crüe senare i sommar ska bli intressant…

Senast Kiss var i Sverige för ganska exakt två år sedan hade jag en biljett men prioriterade en kick-off till Krakow med mitt nya jobb istället. Ångesten över detta beslut fanns kvar länge eftersom jag på något sätt kände att det kunde ha varit sista chansen att se Kiss. Det var det ju naturligtvis inte - Gene och Paul kämpar på och har friska och ”unga” kopior på Ace Frehley och Peter Criss i form av Tommy Thayer respektive Eric Singer. Och jag tror och hoppas att de kommer tillbaka ytterligare en vända.

Mina förväntningar på showen var ganska lågt ställda egentligen förutom att jag visste att det skulle bli en trevlig underhållning. Men jag måste ändå säga att det var bättre än jag trodde. Showen, som sägs vara den största i Kiss historia, är så påkostad och storslagen att det är omöjligt att inte gapa och höja ögonbrynen.

Konsterten inleds maffigt där medlemmarna åker på en ramp över trummisen och inleder med Modern Day Deliah, förstaspåret från den senaste oväntat bra plattan Sonic Boom. Tyvärr går nog mycket av effekterna bort eftersom det fortfarande är så ljust ute. Detta är ju tyvärr ett klassiskt fenomen för utomhuskonserter i Sverige men med Kiss extremt visuella show blir detta extra påtagligt. Efter inledningen så backar de tillbaka till allra första början av karriären och kör Cold Gin vilket var sjukt coolt. Sedan avlöser rockdänga efter rockdänga varandra men tyvärr så lyfts aldrig showen riktigt under konsertens första hälft, förutom under Deuce och Firehouse då hela scenen ser ut att brinna.

Det är när Gene kör sitt klassiska nummer där han står ensam och spelar distad bas och spottar blod och sedan flyger upp till en plattform vid ljusriggen för att spela I Love It Loud som showen verkligen kommer igång på allvar. Och det är mycket tack vare att publiken sjunger med och att det har blivit mörkt så att ljuseffekterna får större effekt. Love Gun följer samma mönster i allsång och sedan följer suveräna Black Diamond, som dock publiken sjunger pinsamt tyst från början, för att sedan explodera i Detroit Rock City. Under denna låt blir nästan pyron för mycket och överröstar musiken totalt i de inledande smällarna.



Som extranummer sjunger Eric Singer den obligatoriska balladen Beth och s
edan stegras konsterten upp igen genom Lick It Up som funkade oväntat bra. Detta mycket tack vare jampartiet de har mitt i låten. Under I Was Made For Loving You åker Paul ut till en plattform i publiken och sjunger vilket såg extra spektakulärt ut i regnet. God Gave Rock And Roll To You II som följer blir lite för lång och tjatig och tillhör inte någon favorit för mig men avslutningen med Rock And Roll All Nite är så mycket discopartyrock det bara kan bli med det fetaste konfettiregn jag har sett och sedan avslutades allt med ett långt fyrverki som håller på hur länge som helst.




Paul Stanley har fått mycket kritik under turnén och när han står och tar höga toner a capella låter det inte speciellt bra. Men mycket försvinner under musiken och under refrängerna får han bra hjälp från resterande bandmedlemmar, speciellt från Eric Singer som är grym på de höga stämmorna. Men även om Pauls tonsäkerhet inte är 100 % (kom igen, gubben är snart 60 bast för helvete) så är han kung ändå. Hans charm på scenen med skuttande och dansande och vickande på rumpan och överpepp är sjukt kul att se och smittar verkligen av sig. Linn har varit smygkär i Paul Stanley sedan hon var liten och jag måste nästan medge att jag blev lite kär jag också. Gene Simmons kör sin grej och visar mycket tunga och man tänker hur kung det är och ibland tänker man hur patetiskt det är. Fast gubbarna är legender och det är kul att ha fått se detta live.

Men för att sammanfatta hela spektaklet så var det en extremt påkostad och underhållande konsert som verkligen gav valuta för pengarna. Intrycken var dock så många och jag hade gärna velat se denna spelning igen.



Bilder från Rockfoto.nu.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Instagram

Copyright © rawk | Powered by Blogger

Design by Anders Noren | Blogger Theme by NewBloggerThemes.com