fredag 29 juni 2012

Highlander – the remake




Brorsan MMS:ade precis bilden ovan till mig och texten "äää va fan?! Och det är ju lite så jag känner också.  Jag googlar lite på detta och det verkar alltså stämma att Ryan Reynolds SKA spela den legendariska karaktären Connor MacLeod i en remake av 80-talsüberkultrullen Highlander.

Vad tycker jag om detta? Jag är ganska kluven. Eller, jag är mest väldigt negativ tror jag. Highlander är en extremt nostalgisk film för mig. Det är en av mina absoluta favoritfilmer genom tiderna faktiskt. Christopher Lambert är kung och odödlig (!) som MacLeod. Ryan Reynolds i samma roll? Även om snubben var bra i Safe House så vete fan, han har ingen karisma direkt. Och vem ska spela the badass Kurgan? Och vem ska spela Sean Connerys karaktär Ramirez? Och vilket band ska kunna överträffa Queens briljanta musik?

Juan Carlos Fresnadillo är tänkt som regissör. Jag har bara sett 28 veckor senare och den var väl sådär. Så där är jag också väldigt tveksam.

Och vad är grejen med Hollywood och alla onödiga remakes?

Mina förväntningar på denna film kommer att vara väldigt låga. Och det är ju bra. Highlander ska man låta vara. THERE CAN BE ONLY ONE!

torsdag 28 juni 2012

Ipren och death metal - IBUPROFANE

Dan? Eller?

Företaget bakom den välkända värktabletten Ipren är på jakt efter en ny Ipren-låt och har därför startat upp en tävling där vem som helst kan skicka in ett bidrag. Och så får Folket rösta och vinnaren tar hem 50 lax och berömmelse. Lite småkul sådär. Spana in ipren.se/jakten.

Den underhållande Hataren @crj138 gick nyss banas för detta på Twitter eftersom han hävdar att Lord K (Project Hate MCMXCIX, Torture Division) har skrivit och laddat upp en härlig dödsdänga (se nedan). Lork K ska dock ha förnekat detta och påstår att det istället är en annan dödsveteran,  Dan Swanö (Bloodbath, Nightingale osv) som är upphovsmannen, eller åtminstone den som sjunger. Hursomhelst är detta genialiskt och kung.

Gå in på ipren.se/jakten, leta upp bidrag #294 (IBUPROFANE) och rösta!

Lyssna och sjung med.

I.P.R.E.N

Ipren
Mjuka kapslar
Med flytande innehåll
En räcker gott för att dämpa värk och feber
Och tillfälligt ont i rygg och leder

Ipren
Mjuka kapslar
400 milligram
Räcker ofta gott och väl
För att lindra lite grann

Huvudvärk
Ledvärk
Ryggvärk
Mensvärk

Huvudvärk
Ledvärk
Ryggvärk
Mensvärk
Tandvärk
Feber
Ibuprofen

En räcker gott för att dämpa värk och feber
Och tillfälligt ont i rygg och leder

Ipren
Mjuka kapslar
En annan sorts tablett

tisdag 26 juni 2012

Rawk: Halvårsrapport skivor 2012

Jag brukar alltid skriva en halvårsrapport över skivåret när juni övergår till juli. Det är ett bra sätt att göra bokslut för första halvåret så att man kan koncentrera sig på skivhösten som ofta brukar vara något bättre (jag inväntar några riktigt, på förhand, spännande skivor). En annan fördel är att man är betydligt mer förberedd i slutet av året när årsbästalistan ska skrivas. Och så är det ju ett bra sätt att tipsa om bra musik.

Jag tänkte lista tio skivor nedan som gett mig mest och (typ) varit bäst hittills i år, iaf som jag känner i detta nu. Ingen inbördes ordning.

Kolla gärna in min 2012-Spotifyplaylist också där jag lägger till intressant musik som släpps i år.

Ufomammut - Oro: Opus Primum
http://www.smackebonk.se/2012/06/ufomammut.html

Alcest – Les Voyages de l'Âme
Jag har missat fransmannen Neige och hans projekt Alcest tidigare men blev fäst vid denna skiva från första stund när den släpptes direkt i årets början. Les Voyages de l'Âme erbjuder drömsk, vemodig och vacker musik kryddat med lite lätt black metal. Det är en omfanmnade skiva jag har lyssnat på om och om igen och gillar lika mycket varje gång. Dessutom är det en perfekt skiva att sova till. En årets bästa-kandidat.

Candlemass - Psalms For The Dead
Psalms For The Dead är enligt Leif Edlings utsago Candlemass sista platta nästan 30 år efter starten. Candlemass doom-metal har hela tiden Tony Iommi i bakgrunden och jag är imponerad över tyngden i riffen och mörkret. Jag gillar också att orgeln är så framträdande och när det instrumentet tillsammans med två gitarrer blåser på njuter jag.

Mark Lanegan Band - Blues Funeral
Mark Lanegan har en av rockvärldens coolast sångröster och han berör på nytt med sin första soloplatta på åtta år med sin attraktiva blandning mellan psykedelisk rock, grunge och blues.

Gojira - L'Enfant Sauvage
Gojira fantastiskt oförutsägbara och spännande metal är utmanande för örat. Jag har bara kommit halvvägs in i skivan men den växer för varje gång och kan mycket väl hamna högt upp på årsbästalistan vid årets slut.

Black Breath - Sentenced To Life
Jag citerar mig själv från tidigare i år: Jag är ytterst svag för amerikanernas version av Stockholmsdöds kryddat med hardcore. Det är svinigt bra och svängigt och vinylen har snurrat många varv nu. Musik att dricka öl och må bra till helt enkelt. Köp!

Meshuggah – Koloss
En av de skivor jag har sett fram emot mest i år och Koloss gör mig inte besviken. Det är svängigt och tungt som fasiken men samtidigt känns Koloss som det mest tillgängliga och kommersiella bandet har gjort – med Meshuggah-mått mätt.

The Soundtrack of Our Lives - Throw It To The Universe
TSOOLs avslutande skiva kommer kanske inte upp i samma klass som deras superba tre första plattor, men det är ett mycket värdigt avslut på en imponerande karriär där ett stilla vemod får ta större plats än de tunga gitarrerna. Och skivan växte ytterligare efter giget på Cirkus.

Paradise Lost - Tragic Idol
Jag blir aldrig besviken på mina husgudar Paradise Lost och de levererar återigen på Tragic Idol. Svärtan och vemodet kombinerat med tyngden och de vackra melodierna gör detta till en av årets bästa skivor.

High On Fire - De Vermis Mysteriis
I Close-Up Magazine-intervjun försökte Matt Pike förklara texterna till nya skivan som handlar om Jesus döda tvillingbror som är nån typ av tidsresenär. Väldigt obegripligt och knarkigt, men samtidigt så kung. Skivan kanske inte når samma toppar som förra plattan men behåller mitt intresse hela vägen. Det är en bredare platta och produktionen är betydligt bättre än föregångaren. Och jag skulle fortfarande kunna döda för gitarriffen.

måndag 25 juni 2012

Ufomammut



Jag har under våren lyssnat väldigt mycket på doombandet Ufomammut. Bandet består av tre snubbar från Italien som kallar sig Poia, Urlo och Vita. Bandnamnet säger faktiskt en hel del om hur bandets musik låter; UFO kopplas till rymden och mammut till storslaget riffande. Trion spelar ofta långsamma atmosfäriska ljudlandskap som byggs på lager för lager för att explodera. Visst går det även att koppla Ufomammut till band som t ex Sleep, Electic Wizard, Isis och mycket Neurosis men framförallt har bandet ett helt eget sound. Det blir lite löjligt att beskriva soundet så lättast är helt enkelt att lyssna själv. 

Jag kan varmt rekommendera 2010 års Eve som i mitt tycke är det bästa de har skrivit. Hade jag gjort en ny årsbästalista över 2010 års bästa skivor hade Eve kommit väldigt väldigt högt upp.  Även 2008 års Idolum är mycket värd att lyssna på. I år släpper de skivan Oro på Neurot Recordings som är fördelad på två album. Första delen, Oro: Opus Primum, släpptes i april och del två, Oro: Opus Alter, släppts i september. Jag har lyssnat en hel del på Opus Primum och den växer enormt för varje genomlyssning. Nu väntar jag bara på en chans att se Ufomammut live, framförallt efter att folk har berättat hur bra fjolårets Roadburn-spelning var.

Nya skivan Oro: Opus Primum finns att lyssna på via Soundcloud nedan. Övriga diskografin finns på Spotify. Det finns även en del intressant på bandets hemsida, bl a en del sevärda videoklipp.

onsdag 20 juni 2012

Electric Wizard till Stockholm i oktober




Klubben Püssy A Go Go gick ganska nyss ut med att Electric Wizard kommer till Stockholm för att spela på Stora Nalen 27:e oktober. Och det är visst också den enda spelningen de gör i Skandinavien. Detta gör mig lycklig ty jag är fortfarande väldigt insöad på doomgenren. Och Electric Wizard är ett förbannat coolt och bra band.

Biljetter ”släpps snart” enligt klubbens fb-sida. Till dess lyssnar man på Legalize Drugs & Murder.


Katatonia – Dead Letters

Katatonia släpper sin nya skiva Dead End Kings 27 augusti. Deras två tidigare alster har gett mig mycket och jag ser därför mycket fram emot denna skiva. Jag har fått lite förhandsrapporter som lovar gott och det gör även klippet nedan som är en helt ny låt med namnet Dead Letters. Mycket bra skit!

tisdag 19 juni 2012

tisdag 12 juni 2012

Monster Magnet framför hela Spine Of God LIVE i höst



I höstas var Monster Magnet på besök i Stockholm för att framföra skivan Dopes To Infinity. Det var en fantastisk spelning, inte bara för att bandet levererade och jag älskar skivan utan också för att jag träffade Dave Wyndorf efter spelningen och fick byta några ord. Märkligt nog skrev jag inget på bloggen om denna spelning – dåligt. Men Fredrik Strage skrev några ord här.

Monster Magnet kommer tillbaka till Sverige i höst och väljer nu att framföra debutplattan Spine Of God. Det förvånar mig lite eftersom herr Wyndorf nämnde till mig att han var sugen på att spela hela Powertrip nästa sväng. Men jag är inte besviken. Tvärtom faktiskt. Jag tror att Spine Of God blir betydligt intressantare att höra live än rockhitsen från den ”enklare” Powertrip. Monster Magnets debutplatta är en underbar skiva. Ett av de första riktiga stonerplattorna och en fantastiskt skön blandning mellan rymdrock, psykedelisk rock och punk. Och knark. Lyssna på låtarna Medicine, Nod Scene, Zodiac Lung och Spine Of God så förstår du.

På något sätt kände jag på mig detta ty jag har lyssnat på 2001 års version av dängan Medicine på tunnelbanan och irriterat folk med hög volym varje morgon två veckor i sträck. Den låten krossar det mesta och ibland blir inte rock bättre sän så. LYSSNA och håll med.

Turnén, som heter SPINE OF GOD 20th Anniversary Tour, går av stapeln i november. När man kollar in det tajta turnéschemat så finns det märkligt bara ett Sverige-datum, och det är i Linköping 19 november. Dock finns det tre Norge-datum (vad i helvete?). Men det kanske kommer ett Stockholmsdatum också. Annars blir det helt enkelt Linköping!

Ja, jag blev mycket peppad på detta och rekommenderar i samma veva ett blogginlägg jag skrev för två år sedan som också berör Spine Of God och Dave Wyndorf tillsammans med Marilyn Manson.

söndag 10 juni 2012

Sleep live på Strand 6 maj 2012




Ja, jag såg ju jävla Sleep för ett par veckor sedan. Ganska exakt en månad sen faktiskt. Och jag hade ju tänkt skriva en liten recension av spelningen men det glömdes liksom bort i all eufori. Men här kommer texten istället. Bättre sent än aldrig osv. Dessutom hinner ju konserten sjunka in lite när den största peppen har lagt sig och man skriver oftast lite mer sansat då. Fast det vete tusan om det blir sansat den här gången.

Förutom att det är allmänt coolt att se Matt Pike och co i Sleep var jag extra peppad eftersom jag lyckades få tag på biljett först när det var några dagar kvar till spelningen när Hornstull Strand släppte några extrabiljetter.

Egentligen har jag svårt att beskriva spelningen med ord för det var verkligen en unik och nästan lite av en religiös upplevelse. Direkt efter konserten tyckte jag att det var något av det bästa jag har upplevt i konsertväg. Och det tycker jag nog fortfarande en månad senare.

Sleeps musik ska verkligen upplevas live. Och högt. Och högt var det. Det var längesen jag var på en konsert där volymen var så hög. Och det menar jag verkligen bara i positiv bemärkelse. Socialsyrelsen kan dra helt åt helvete med deras förslag att sänka ljudnivåerna på konserter. Dessa typer skulle få uppleva Sleep live när man känner basen i hela kroppen och njuter. Under vissa vibrerande toner så upplevde jag t o m att mina näsborrar vibrerade. Det har jag aldrig känt förut. Överhuvudtaget är det tyvärr inte ofta man upplever en så hög och fin volym på konserter nuförtiden. Men jag får tacka decibelvakterna att de hade tagit ledigt denna kväll.

Sleep inleder med övermäktiga Dopesmoker och när resten av bandet joinar Matt Pike efter ett par minuters långsamt och malande gitarriffande så njuter jag fullständigt. Jag kan inte släppa Al Cisneros basspel och inlevelse. Där är känslan total. Vad de spelar efter Dopesmoker är jag väldigt väldigt osäker på men jag är iaf säker på att de spelar Dragonaut, Holy Mountain och From Beyond under konsertens gång. Kanske Aquarian också. Och däremellan varvar de med partier från Dopesmoker. Detta gjorde mig fullständigt förvirrad, men på ett bra sätt. Jag hamnade i trans och bara njöt av tillställningen. Projektioner bakom bandet visade rymdbilder och jag svävade iväg i riffens tyngd. Mäktigast var ändå när en ung Tony Iommi visas mellan två låtar, det var en fin gest.

Denna konsert gav mig verkligen en pånyttfödd pepp i att gå på konserter. Jag har alltid älskat att gå på konserter men Sleep gjorde mig verkligen sugen på mer. Och mer. Det är sådana här kickar man vill ha. Tack.

måndag 4 juni 2012

E3 och Dead Space 3

Jag har suttit och tittat en del på världens viktigaste spelmässa E3. Jag har sett live från presskonferenser och sett trailers på en massa spel som presenteras och demonstreras. Än så länge är jag inte särskilt imponerad alls. Faktum är att det är alldeles för få NYA spel som presenteras. Och alldeles för mycket FPS, ovanligt många i år känns det som. Men förutom Dishonored som herr Dread gick igång på nedan så är det ytterligare ett spel jag blir peppad på – Dead Space 3.

Trailern och ett spelsekvensklipp från Dead Space 3 kan man titta på nedan. Spelet utspelar sig bl a på en snöbeklädd planet och det är helt klart en ny miljö i Dead Space-universumet. Samtidigt är jag lite kluven ty det känns inte så läskigt att gå omkring i snö och skjuta monster. En annan nyhet är att det kommer finnas ett co-op-läge. Det är jag mycket nyfiken på och ska lätt spela igenom spelet med herr Shake. Samtidigt försvinner ju lite av rädslan när man har någon att hålla handen när pulsen ökar. En tredje detalj är att det verkar vara betydligt mer actionbetonat än de tidigare två spelen. Det gillar jag inte alls. Dead Space är skräck och man ska gå omkring för sig själv och vara skraj i mörkret, mitt i natten. MEN, trots att jag är lite negativ med detta så är jag övertygad om att Dead Space 3 kommer att vara ett bra spel ändå ty 1:an och 2:an var helt fantastiska spelupplevelser. Utan tvekan bland det bästa jag har spelat.



söndag 3 juni 2012

Instagram

Copyright © rawk | Powered by Blogger

Design by Anders Noren | Blogger Theme by NewBloggerThemes.com